Gynaj Mammadova: Jean-Jacques Rousseau

Gynaj Mammadova SA12SA

Humanistisk- och samhällsvetenskaplig specialisering Litteraturstudie

Inledning

Émile eller om uppfostran - under upplysningstiden betraktade man barn som unga vuxna i miniatyr. Detta enligt Rousseau var helt fel eftersom pojkar som exempelvis Émile ska växa i sin egen takt utan att utsättas eller påverkas av fördomar, klasshögfärd och religion. Flickor ska också uppfostras som intelligenta varelser, men deras främsta uppgift ska vara att lyda och därmed måste föräldrarna tämja de.

Rousseau föddes den 28 juni 1712 i Genève, Schweiz och han var en stor 1700-tals filosof.

Sina unga år tillbringade Rousseau i en småborgerlig familj, hans mor dog i barnsängen och han konstaterar själv att det blev den första av hans många olyckor. Fadern sörjde hustruns död och det fick Jean hade skuldkänslor för det.

Som barn läste han många böcker och levde sig in i berättelsernas gestalter så att han hamnade mer i fantasins än verklighetens värld. Vid ungefär 6 års ålder läste han om Plutarchos som var en romersk filosofi och om hans verk, vid 8 års ålder kunde han de flesta av Plutarchos verk utantill.

Fadern ville inte längre ta an av fadersrollen så han lämnade landet och Jean blev föräldralös.

Ett par år senare blev han omhändertagen av en gravör som med sin stränga disciplin gjorde tillvaron väldigt svår för Rousseau. Därmed bestämde han sig för att rymma från landet Genève vid 16 års ålder. Denna rymning blev en av många resor han gjorde och slutligen bosatte han sig i Frankrike. Rousseau hade lätt att skaffa sig välgörare eftersom han rörde sig i skilda sociala miljöer och detta resulterade vid att det underlättande hans stormiga väg genom livet.

Han blev bland annat under Fredrik II av Preussens beskydd. Och David Hume bjöd in honom till Storbritannien år 1766. Rousseau hade utövat inflytande inom flera olika områden men främst inom filosofi, politik pedagogik och litteratur. År 1750 vann han sin första skrift för ”Avhandling om vetenskaperna och konsten” (Discours sur les Sciences et les Arts). Skriften handlade om att vetenskapen och konsten inte bidragit till att förädla sederna. Det har snarare avlägsnat människan från dennes ursprung dvs. naturen. Och människan är en fördärvad vilde enligt Rousseau, han hyllade det simpla livet och menade att civilisationen var det främsta som gjorde människan olycklig.

Rousseau var politisk aktiv och förespråkade jämlikhet mellan människor och ifrågasatte äganderätten. Enligt honom var varje framsteg i samhället synonymt med korruptionen.

Rousseaus inflytande på pedagogiken har sträckt sig in i 1900-talet.

Många fann Rousseaus åsikter utmanande, exempelvis kyrkan. Rousseau trodde inte på arvsynden utan ansåg att människan innerst inne är god. Han delade inte heller samma samhällssyn som upplysningsfilosoferna i hans tid och därmed hamnade han i konflikt med exempelvis Encyklopedin, D’Alembert och Diderot. Både D’Alembert och Diderot hyllade civilisationen de levde i och försvarade teatern som var mycket populärt. Rousseau samtyckte inte och menade att teatern fördärvade människans moral samtidigt som samhället var korrupt.

Rousseaus liv kantades av mängder med konflikter, han var inte smidigt, saknade sällskapstalanger och kunde anses högfärdig oförskämd i sitt uppträdande. Rousseau som person och hans verk har stämplats med etiketter. Eftersom han har setts som galen, farlig, paranoid och hycklande.

Samtidigt betraktas han som första moderna människan och är självutlämnande och sensibel. Tyska filosofen Arthur Schopenhauer såg Rousseau som den störste moderne moralisten. Ingen enligt honom har trängt in i sig så djupt i människohjärtat som Rousseau. Dessutom har han hämtat sin intelligens från livet själv och inte böcker. Det vi lär oss av detta är att varje tidsepok skapar sin bild av Rousseau och lyfter fram det som känns angeläget och nödvändigt.

Émile eller om uppfostran är utgivet år 1762 i Frankrike av upplysningsfilosofen Jean Jacques Rousseau (originaltitel på Émile ou de l'éducation). Han lade grunden till modern uppfattning om barn, där respekten för barnets individualitet stod i centrum. Ellen Key var en svensk författare som hämtade inspiration från Rousseaus uppfostringsideal och detta framgår i hennes bok Barnets århundrade som kom ut år 1900. Även Maria Montessoris som var en pedagog inspirerades av Rousseaus idéer om barns självverksamhet.

Rousseau uppfattade barndomen som ett oskyldigt naturtillstånd och han förespråkade att uppfostraren borde vända sig till sinnena mer än till förnuftet. Därmed bör barnet lära sig av naturen, egna erfarenheter m.m. och inte låta sig styras av föräldrar eller auktoriteter. Men Rousseau gjorde en tydlig åtskillnad på pojkars och flickors uppfostran i boken. Flickan Sophie skulle uppfostras till anpassning och följsamhet samtidigt som hon skulle lyda föräldrarna och deras önskemål.

Originalitet i Rousseaus pedagogiska idéer ligger i att han främst utgår från sina egna erfarenheter och uppfattningar. Därför påpekar han att det innebär en fara att komma i kontakt med böcker i en tidig ålder eftersom han själv har upplevt det och det kan medföra att känslolivet väcks alltför snabbt. Rousseau i teorin hade många åsikter och råd om hur barn skulle uppfostras med hans engagemang i verkligheten var betydligt svalare. Detta eftersom han inte brydde sig om de fem barn han fick med Thérèse Levasseur som var en kvinna av folket. Alla fem barnen lämnades till ett sjukhus för hittebarn där de troligen dog. Detta agerande fann många människor anmärkningsvärt och kritiserade det starkt, bland annat Voltaire.

Sammanfattning

Émile är en ung pojke som är föräldralös och han uppfostras samt undervisas av en privatlärare, nämligen Rousseau själv. Denna pojke blir inte uppfostrad till att ha en särskild religion, vanor, åsikt eller fördomar. Rousseau visar i boken skillnaden mellan två olika sorters uppfostran och hur dess lärjungar utvecklas efter denna uppfostran. Den ena är typiska traditionella uppfostran som kunde jämföras med en bonde och hans son. Att sonen lyder fadern och lär sig vanorna precis som fadern och utför dessa vanor för resten av sitt liv, detta utan att ifrågasätta något, eller utveckla sin egen kunskap eller slutsatser.

Den andra uppfostran handlar om att lärjungen får lära sig av naturen och därmed utveckla sitt individuella tänkande. Utan någon påtryckning eller auktoritära ledarskapsstilen.

Under upplysningstiden betraktades barn som vuxna i föräldrarnas ögon, de tog automatisk rollen som ’’unga vuxna’’ för att sedan ärva föräldrarnas roll i samhället. Föräldrarna försökte “pumpa” in lärdom till barnen så mycket som möjligt vilket var ganska ansträngande för barn. Ha i åtanken att barn vid 10 års ålder skulle kunna mycket om exempelvis Sokrates och Platon, om vad de hävdade och vilka de var, kunna bibeln och sedan samla ihop alla kunskaperna och erfarenheten av utbildningen när de var klara och därmed betraktas som ’’kompletta unga vuxna’’ vid 10 års ålder.

Detta resulterade i att Jean-Jacques Rousseau gjorde revolt och han skrev Émile där han betraktade barndomen istället som ett oskyldigt naturtillstånd. Jean konstaterade att barnen alltid få ta föräldrars bördor, logik och hat, låt barn få vara barn! Barn enligt honom hade något som många vuxna saknade nämligen lycka och frihet. I boken pratar Rousseau även mycket om hur man ska sträva efter att bevara det goda i barnen så länge som möjligt. Han finner det lämpligare att ge barn en försiktig utbildning medan de växer. Exempelvis är det väldigt förnuftigt för föräldrarna att lära barnen att förstå konsekvenser i handlingarna de utfört istället för att ge de hårda straff de inte begriper varför.

Men Rousseaus lärdom var inte tillämpad för alla, de gällde visserligen för alla pojkar i samhället oavsett klassgrupp men inte för flickorna eftersom Rousseau tyckte att kvinnor skulle vara den underordnade könet i samhället och i deras barndom gällande utbildningen. I boken gifter sig Émile med Sophie och tillsammans blir de den perfekta modellen till Rousseaus teorier om hur könens roll ska vara. Speciellt Sophie som utbildats i syfte till att stå lojalt vid maken Émiles sida.

Rousseaus högsta önskan var att varje människa skulle tilldelas denna möjlighet att bilda sin egen uppfattning om saker och ting. Däremot skulle synen på vad som betraktas manligt och kvinnligt under uppfostran särskiljas. Mannen sågs som kvinnans överhuvud, han skulle också passa sig för kvinnans lättsinne och inte låta sig luras av hennes ljuvliga och gestalt. Kvinnan i sin tur skulle inte låta sig fördummas av mannen och inte heller foga sig i allt, utan Rousseau uppmuntrade allas intelligens.

Flickor skulle inte uppmuntras till att vara fria tänkande varelser, deras lekar samt sysselsättningar skulle avbrytas vid tillfälle som föräldrar fann lämpliga, deras tankar skulle inte få utvecklas fritt utan flickor skulle istället vänja sig till att formas av andra människors önskemål och behag. Följde föräldrarna detta skulle flickor enligt Rousseau bli följsamma, gladlynta och anpassningsbara. Flickans vilja skulle tidigt gå efter föräldrarnas vilja och sedan efter hennes blivande makes vilja.

I boken presenterar Rousseau en ny pedagogisk modell där Émiles fostran ska bygga på hans nyfikenhet samt upptäckarlust, där hans förutsättningar skall bestämma undervisningens innehåll. Kort och gott en fostran som utgår ifrån att barnet får vara barn och göra saker som faller den individuella intressen och förutsättningar.

Målet med boken för Rousseau var att utveckla pojkens förnuft och göra honom till en god, intellektuell, moralisk och manlig samhällsmedborgare. Samtidigt föreskrev han ett helt annan fostran för Sophie, hennes utbildning som sagt var raka motsatsen till Émile.

Emile skulle vara fri men Sophie hårt hållen bokstavligen bunden vid en stol och tvingad att leka med dockor. Han skulle utveckla intellektuellt oberoende, medan hon skulle läras att sätta andras omdöme före sitt eget och följa omvärldens påbud. Han skulle uppmuntras att ha höga tankar om sig själv och visa upp sina talanger, medan hon måste lära sig att blygsamhet var den viktigaste egenskap en kvinna kunde ha.

Dessa idéer om skilda uppfostringsmetoder för pojkar och flickor fann Rousseau lämpligt eftersom detta var hans syn på hur samhällsordnings bör se ut. Könens sfärer skulle verkligen hållas separat, mannen skulle dominera inom den offentliga sfären och kvinnan i hemmets sfär och detta var grundförutsättningar enligt Rousseau för ett moraliskt gott och välordnat samhälle. Hans tankar och syn om kvinnors underordning och utestängning från samhället spreds i Europa och resulterade vid att det fungerade som extra belägg för kvinnors rättsliga underordning.

Rousseaus motivering till de skilda uppfostringsmetoderna var att: ’Om kvinnan liknade mannen mer, skulle hon förlora sin attraktionskraft och därmed lämna sin enda makt över mannen.” Alltså ligger det i kvinnans intresse att upprätthålla denna ordning.

Jean Jacques Rousseau teorier om uppfostran är bland annat filosofiska genom att Émile strävas efter att fostras till en naturlig och genomgod människa. Därmed är det väsentligt för pojken att behålla sina “naturliga” och oförstörda anlag och han får inte heller korrumperas av externa influenser. Han får inte jämföra sig själv med andra människor, då det resulterar i konflikter som det fanns i de tidiga samhällena. I boken uttrycker Rousseau på ett politisk- filosofi sätt som går ihop med hans tankar om teorier om uppfostrar. I de första delarna i boken representeras den goda människan av vilden och i de två senare delarna om naturliga godheten barnen har, en godhet som ska försöka finnas hos barnet så länge som möjligt. Och i den sista delen vänder han sig till Sophies, Émiles framtida fru och pratar om hennes utbildning och uppfostran.

Analys

I första delen av boken säger Rousseau att man lever bäst av att ta vara på sig själv. Man ska betrakta andra som strandsatta som behöver din hjälp, samtidigt menar han också att man ska betrakta sig själv ensam på en öde ö. Man ska lära sig att ta tillvara på sig själv, det vill säga bygga upp det man äger och behöver och sedan ta hand om det.

Det praktiska lärandet tycks vara väsentligare än det teoretiska inlärandet enligt Rousseau, eftersom barn ska leka sig till kunskaperna. Han delar in barns utveckling i olika stadier. Där han berättar om hur barnet ska själv få upptäcka väldens naturlagar utan vuxens direkta ingripande. Denna metod kallar Rousseau för negativ uppfostran, att man inte tvingar på barnet kunskap som denne kanske inte är redo att anta.

Men samtidigt är det ingen radikal idé att man separera flickor och pojkar när det gällde undervisning, separerade flick och pojkskolor ansågs vanligt ända in till slutet av 1900-talet i Europa. Det var enligt Rousseau en fördel att uppfostra pojkar och flickor på annorlunda sätt, eftersom för honom är det en onaturlig process att föröka få kvinnor att växa upp och efterlikna männen.

Anna Maria Lenngren var en svensk poet som inspirerades av Rousseaus teorier men hon håll inte riktigt med honom. Enligt Rousseau skulle barnen uppfostras till att uppfylla biologiska rollen som de tilldelades alltså som man och kvinna. Detta ansåg hon vara fel eftersom hon tyckte att alla barn oavsett kön skall behandlas och betraktas som likvärdiga av samhället och de vuxna. Mary Wollstonecraft var en brittisk författare och filosof som var också emot till just denna åsikt. Till försvar för kvinnans rättigheter (1792) skriver hon att kvinnor inte bör hållas borta från den typen av undervisning män får och att ”de har ryckts ur sin naturliga sfär genom en felaktig förfining”.

Rousseaus idéer är bekanta med det vi strävar efter i dagens samhälle, särskilt i moderna skolgång. Tidigare hamnade barnen vid 6 eller 7 års ålder i skolor, samt söndagsskolor med långa skoldagar. Utan vårdnadshavare tvingades de hålla disciplin och läsa under total tystnad med prygel som resultat mot de som bröt mot reglerna som skolan hade tillämpad.

Samhället är annorlunda i dagsläget som sagt och vi har kommit till det stadiet att barn delar allt mer av vuxnas liv. Exempelvis IT och media, barn har lättare tillgång till teknologi i hemmet, skolor och bibliotek. Inte nog med detta, de kommer också åt världens nyheter samtidigt om var som pågår i tidningar skönhetsideal, terroristdåd, naturkatastrofer, världskrig m.m. Alltså är de mer självständiga i dag och har tillgång till teknologin, som kan vara för de bättre eller sämre beroende på situation.

Vad gäller idéer om uppfostran och utbildning argumenterar han för att barnets liv måste respekteras lika mycket som den vuxen, det krävs alltså som en vuxen att han sätter sig in i barnets sätt att vara. Endast med detta som utgångspunkt kan man ge barnet en rättvis uppfostran som kan leda till lycka och harmoni som gynnar både parterna. Låter man bli att tvinga barn att tänka och uppträda som vuxna lägger man en mycket god grund för den vidare utbildningen. Samtidigt ska erfarenhet och självverksamhet vara vägledande principer som inte skall brytas. Rousseau menar att om en individ enbart läser böcker kommer man självklart få mer kunskaper men dessa kunskaper blir aldrig riktigt egna kunskaper. Många av uppfostringsidéer i boken betraktas idag som självklara men det kommer dröja länge innan idéerna accepteras av samhället.

För att kunna förverkliga det samhället Rousseau förespråkade måste en helt ny medborgare skapas. Ett mycket konsekvent program för att uppfostra den ’’nya människan’’ lägger Rousseau fram i sin bok. Pojken ska uppfostras nära naturen, utan anpassade tider, regler eller förbud. All kunskap skall han hämta från naturen och först när han blir tolv år läser han sin första bok, Robinson Cruise. Vid tonårsåldern skall han avsluta sin uppfostran genom att resa och uppleva skildringar mellan länder och miljöer. Detta resulterar i att han möter krig, kamp och ojämlikhet. Dessa erfarenheter lär honom att världen måste förändras på ett eller annat sätt. Men med franska revolutionen i vägen åstadkom knappast Rousseau det han strävade efter i det nya samhället. Eftersom det i första hand var borgarnas revolution medan det arbetande folket som inte var väsentliga ställdes åt sidan.

Frågan om vad Rousseau menar med en ’’en ny medborgare måste skapas’’ är en antydan om vad som skall i texten inbegripa alla medborgare och inte enbart manliga medborgare. Och gällande programmet för att fostra denna nya människa så ges det i texten ingen skildring av hur den ’’nya kvinnan’’ skall fostras. Detta ställer en följdfråga, är det meningen att läsarna ska tolka order människa med man istället? Om Rousseau inte hade det i syfte, så var hans uppfostringsideal inte könsspecifika utan mer allmängiltiga även fast det står klart och tydligt i de fyra delar i boken att pojkar prioriteras och värdesätts mer än flickor, samtidigt skulle de uppfostras på annorlunda sätt.

I 4:e och sista delen skrev Rousseau om en flicka vid namnet Sophie om hur hon skall vara kvinna liksom Émile är man. Enligt honom skall hon äga allt som hör till hennes art och kön, samtidigt ska hon ha fysiskt samt moraliskt hänseende för att fylla sin plats i världsordningen.

I allt som inte berör könet liknar faktiskt kvinnan mannen. Hon har samma behov, organ, förutsättningar, förmögenheter som mannen. Båda könen har liknande gestalt och från vilken synpunkt man än betraktar könen skiljer de sig endast åt från varandra, genom något eller något mindre. Från lika synpunkter finner vi hos mannen och kvinnan så stora likheter men samtidigt så stora motsatser att det måsta räknas som ’’naturens största underverk’’ att kunna bilda två varelser så lika varandra men ändå så olika på samma gång. Dessa likheter och olikheter har en inverkar på moralen som är en självklar följd, som stämmer överens med erfarenheter som visar fåfängligheten av allt förvrängande angående den ena könets företräde framför den andra eller om likvärdighet mellan de. Samtidigt så är de likställda i de som de har gemensamt, i det som de är olika kan de inte jämföras med varandra.

Exempelvis är fullkomlig kvinnan och en fullkomlig man lika litet till själsegenskaper som till utseende lika varandra. Båda könen bidrar lika mycket till det gemensamma syftet, dock inte på samma sätt. Därmed uppstår en skiljaktighet i moraliskt avseende mellan könen. Mannen måste vara aktiv och stark och kvinnan passiv och svag, mannen måste vara villig och kunnig och kvinnan blyg och söt.

Alltså kan man dra slutsats av denna grundtanke att kvinnan är särskilt skapad för att tillfredsställa mannen och det är inte nödvändigt att mannen tillfredsställer kvinnan. Det räcker gott och väl med att han är stark. Eftersom kvinnan är skapad för att underkasta sig mannen och då måste hon lyda istället för att trotsa honom. Endast genom sin charm har kvinnan makt över mannen och endast genom detta kan hon betvinga mannen att känna av kvinnans styrka som hon utnyttjat. Naturen har väpnat den svaga (kvinnan) med skönhet för att därmed underkuva den starke (mannen).

Var och en av oss är fästa vid den roll som tillkommer vårt kön. Exempelvis måste flickor vara lydig och aldrig trotsa samtidigt som mödrar inte alltid får vara obevekliga. För att uppfostra en ung flicka lydig behöver man inte göra henne olyckligt, för att göra henne anständig behöver man inte göra henne avtrubbad.

När Rousseau fortsätter leda sig in på ämnet i Émile konstaterar han att människosläktet antagit formen av två varelser av skilda kön, vilka är lika varandra men ändå så olika. Rousseau fortsätter med att berätta att sådana likheter och olikheter måste komma till uttryck inom moralens område. Vidare utvecklar han tanken om att det ena könet är överlägset och dominerande det andra och fortsätter också med att resonera kring de naturliga och biologiska olikheterna. Detta är något han lägger stor vikt på. Kvinnans roll blir att behaga mannen eftersom mannen är en stark individ. Samtidigt hyllar han kvinnor genom att säga att de är familjens sammanbindare. Eftersom kvinnor har egenskaper som behövs för att ta hand om och ge kärlek till barn. Modern skapar balans i ett harmoniskt familjeliv.

Avslutning

Rousseaus stora verk om uppfostran av barn har enligt kritiker i uppgift att glorifiera det manliga könet genom en fiktiv pojke vid namnet Émile. Den fjärde och sista delen i boken handlar ju om Sophia och enligt mitt tycke är hennes uppfostran det mest kontroversiella eftersom stora skillnader görs mellan könen. Han exkluderar kvinnors förtjänster och kvinnan tilldelas en självklar position i samhället som den avvaktande, underordnade och blyga.

Men kanske hade han i syfte att göra en nyanserad bild av mannen och kvinnan eftersom han tilldelar ju kvinnan goda egenskaper, men på samma gång är det egenskaper som kräver pliktskyldighet. Med dagens syn på ämnet är förmodligen alla eniga i att detta är en ganska avvisande syn på kvinnan. Det behöver dock inte betyda att Rousseau skulle vara kvinnofientlig om man väger in den människosyn som rådde under hans levnadstid eftersom denna typ av syn på kvinnor betraktades som vanligt.

Som sagt är det inte alla som håller med om Rousseaus tankar och idéer. Men för en kritisk analys givet från den vetenskapliga grunden vi har idag så finner jag att hans tankar är mycket sympatiska gällande Émile och jag håller om det mesta han har att säga inom uppfostringsprinciperna han tar upp i boken. Samtidigt beundrar jag honom eftersom att han vågade kritisera egoistiska läror som framhölls av exempelvis filosoferna Hobbes och Mandeville.

Rousseau var en viktig filosof som präglade en stor del av 1700-talets tänkande. Han stod sida vid sida med Voltaire och Diderot gällande upplysningens stora namn.

Självklart utmärker sig inte Rousseau inom alla filosofins områden, han utelämnar en hel del grenar inom filosofin i boken, exempelvis om metafysik (en huvudgren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och man försöker göra rationella yttranden om fundamentala drag hos allt varande) och om kunskapsteori (en huvudgren inom filosofin som studerar grundläggande frågor om framför allt kunskapens natur, objekt och källor, exempelvis om vad kunskap är).

Samtidigt kan inte hans inflytande inom exempelvis politiska filosofins område förnekas och han har i flera avseenden påverkat etiken på många olika vis. Rousseau resonerar på ett lättbegripligt sätt men ibland blir det omständligt. Samtidigt utgår han ifrån sina egna iakttagelser av människor och deras natur. Hans idéer i sig är väldigt fascinerande och boken visar tydliga och realistiska exempel.

Sedan är det naturligtvis upp till var och en att bestämma vilka av hans idéer man väljer att undvika eller utnyttja i framtiden men även i praktiken.

Hans verk har väckt och väcker fortfarande starka känslor och antingen lär man sig att älska honom eller fullständigt hata honom. Frågan om vem Rousseau i grunden var förblir en gåta, även hans skrifter öppnar sig för olika tolkningar.

Om jag skulle skriva om Rousseaus bok skulle jag ha kvar uppfostringsprinciperna och idéerna han tar upp om pojken Émile. Men jag även vilja ändra den sista delen om Sophia så att hon behandlas jämlikt Émile och att de får samma typ av uppfostran utan favorisering eller kräkning.Samtidigt skulle jag behärska språket på ett sätt som är lättare för människor i dagens samhälle att förstå, exempelvis ordens mening och bokens budskap på ett lättare sätt. Jag skulle avsluta boken med att skriva hur dessa idéer och ideologers resultat fungerade på barnen och hur dessa barn växte upp med att använde Rousseaus idéer i praktiken som vuxen och hur de förde vidare denna typ av uppfostran samt utbildning. 

The world of reality has it’s limits, the world of imagination is boundless – Jean-Jaques Rousseau

                                                       

Källförteckning

http://en.wikipedia.org/wiki/Emile,_or_On_Education

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%89mile_eller_om_uppfostran

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/emile

http://www.svd.se/kultur/understrecket/varje-ny-epok-skapar-sin-bild-av-rousseau_7306601.svd

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jean-Jacques_Rousseau