torsdag 21 maj 2015

Rasismen i Sverige - Edessa Marouki

Rasismen i Sverige
Nyckel texter 2010 – 2014

Inledning

Denna bok är ingen vanlig bok, det är inte en och samma författare och handlar inte om samma saker hela tiden. Det är nyckeltexter från år 2010 – 2014. Bokens innehåll handlar om rasism, men texterna visar olika sorters rasism.

Man väljer olika sorters händelser och reflekterar sedan över hur detta är rasistiskt och hur detta bör stoppas.

Redaktörerna till boken är Lawen Mohtadi och Devrim Mavi. Dessa två är redaktörerna till en antologi och inte författarna till texterna i boken, utan har själva valt ut ett antal nyckeltexter om olika händelser och lägger sedan ihop det, så att läsaren får en översikt om rasismen i Sverige.

Lawen Mohtadi är en svensk journalist och författare som har kurdiska rötter. Hon skriver krönikor för DN och är feminist. Hon har länge jobbat med feminist frågan och även skrivit böcker och krönikor om detta.
Devrim Mavi är också en svensk journalist, hon har sina rötter i Turkiet. Hon är en f.d. debattör och jobbar nu med feminist frågan. 2015 blev hon utvald till kanslichef för Feministiskt initiativ i Stockholm.

Författarna till texterna som används i boken är främst kunniga och erfarna författare och journalister, främst från DN. De skriver om sina personliga upplevelser samtidigt som de väljer att visa en helhets bild utav rasismen i Sverige. Det är både kvinnor och män, svenskar med svenska rötter och svenskar med utländska rötter som skriver texterna.

Boken är nyligen skriven, alla texter är från år 2010 – 2014, alltså kan man inte riktigt säga vad som skulle ändras i boken om den var skriven under denna tid. Men om boken hade varit skriven för ca.20 år sedan så tror jag att texterna hade sett lite mer annorlunda ut.  Då var rasism inte så farligt att uttrycka, man hade nazister, så kallade skinheads, som gick runt och visade stolt att de hatade invandrare och ville ha ut dem från landet. Då kunde man inte göra så mycket åt det.
Idag är situationen annorlunda men jag skulle nog säga att historian kan upprepa sig och faktiskt är på väg mot det. Man ser hur nazism- och rasismtänkandet har börjat tränga sig in i människor hjärnor och tankesätt, detta kan visas genom att kolla på det enorma stödet partiet Sverige Demokraterna har fått. Detta visar på att allt fler börjar se invandrarna som ett hot.




Innehåll

Kapitel ett

Den första texten i detta kapitel är skrivet av Rakel Chukri och kallas för Mitt Sverige.

Här skriver en kvinna om hennes upplevelse efter att SD fick rekordhöga röster efter valet 2010. Hur hon känner att folk stirrar på henne överallt, att hon vet att dikotomin svenskar - invandrare kommer förstärkas ännu mer och hur det i allmänhet var att vara en invandrare bara ett par timmar efter att man fått veta valresultaten.  
Hon skriver även om hur hon hade det när hon var yngre, hur jobbigt det var att vara mörkhårig med mörka ögon och hur detta resulterade i att hon hade svårare att få jobb osv.
Ord som ”invandrare” och ”den andra” användes/används var dagligen och av alla hela tiden för att beskriva de som inte har svenska rötter. 

Text två i kapitel ett skriver Henrik Arnstad om ”Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti.”

Han berättar att Sverige är väldigt okunniga när det kommer till att veta hur ett fascistiskt parti egentligen är och vad de representerar, SD har lyckats fiska åt sig röster genom att på olika sätt försöka bevisa att invandrare inte gynnar Sverige och att Sverige skulle fungera bättre med bara svenskar. Fascismen i SD är hur de på ett extremt sätt är nationalister, hur de trycker ner och hatar på alla som inte tänker, tycker och är som dem.
Han jämför Hitlers tänkande och agerande med Sverige Demokraterna, att Hitlers sätt att få ett ”rent” Tyskland var att förinta judarna, de homosexuella, romerna mm. SD gör likadant idag, de försöker systematiskt rensa invandrare genom utvisningar.

Han tar även upp hur de andra partierna kan göra för att inte låta historian upprepa sig genom tre enkla steg.

1. Både Hitler och Mussolini fick makten genom att de andra partierna samarbetade med dem för att vinna över den andra sidan, om partierna i Sverige väljer att samarbeta med SD kommer det resultera i att de sakta med säkert kan klättra upp och nå makten. Alltså, man ska aldrig samarbete med Sverige Demokraterna.

2. Man ska aldrig låta dem försöka låta dem använda sig av deras problemformulering som något naturligt, att de alltså inte ska låta folk tro att deras ”problem” (invandrarna) är något som bör diskuteras som ett problem. Om folk börjar prata om (vilket de redan har börjat med) att invandrare är ett problem för landet och stödjer SD i deras kamp mot invandrarna så kan det leda till samma som hände under Hitlers tid. Troligen inte på samma sätt men det skulle vara samma syfte.
Alltså, låt dem inte uttrycka sig och ge folket ett ont tankesätt och sedan försvara det hela med yttrandefriheten.

3. Man bör använda sig av korrekta termer när man pratar om SD, man ska sluta förvirra folket. Visst är det jobbigt att erkänna att fascismen är tillbaka, men nu är fallet så, ny fascism är fortfarande fascism.

I den tredje texten skriver Magnus Linton om ”SD:s succé gör Sverige till ett europeiskt land bland andra.”

I denna text skriver författaren om hur Sverige försöker på alla möjliga sätt visa sig vara anti-rasistiska och neutrala för omvärlden. Men i själva verkat har vi partier som uttrycker sig med xenofobiska uttalanden och döljer det sedan med hjälp av lögner. Det som Sveriges partier gör fel är att de istället för att fokusera på ”svenskar – invandrare” och vad skillnaderna är, så bör man istället fokusera på hur man kan få bort detta tänkande och fokusera på ekonomiska och mänskliga ojämnheter i samhället som man kan förbättra.

I den fjärde texten skriven av Negra Efendic, ”Är det någon här som är nazist?” så berättar författaren om hans uppväxt och skoltid då han fick handskas med nazister. Hans skriver om han upplevelser och när han, 19 år senare, återvänder till Huskvarna i Jönköping och sin gamla skola för att se hur det nu är. Han träffar på gamla bekanta, folk som var nazister då, folk som blev trakasserade då och även sin gamla rektor.
Något minnesvärt som han tar upp, utöver de hemska berättelserna, är när han skriver att idag är rasismen inte lika ”in your face” som den var förut, och det är kanske mycket farligare. Alltså, förr visste man vilka som tyckte vad och kunde därför läsa av situationer och veta hur man ska bekämpa dessa. Idag är folk rasistiska i smyg och håller en fasad uppe bland folk så att de inte ska anses vara annorlunda eller hotande mot folket, då kan man inte göra något åt dem.

I de två sista texterna från kapitel ett så beskrivs det hur Sveriges regering och partier kunnat göra något åt rasismen men inte gjort något åt den, hur de istället försöker soppa undan det hela genom att komma upp med nya saker och skylla ifrån sig. De skriver om olika minnen och händelser som visar hur rasismens uttryck varit till stor hjälp när det kommit till uppdelningen mellan ”svenskar” och ”invandrare”.

Kapitel två, som kallas för Utoya.

Här läser jag olika texten om folk som varit med och upplevt den hemska tragedin där. Kapitlet börjar med en hjärtskärande text skriven av Carina Bergfeldt. Hon skriver detaljerat om ungdomars hemska historier därifrån och tar ibland in gärningsmannen, Anders Breiviks tankar.
Vidare finns sammanfattningar och tolkningar av hur och varför Breivik tänker som han gör. De vidare utvecklar hans tankar som xenofob och om hur han anser att den muslimska mannen är ett hot mot det vita Sverige.

Sedan tar även författarna upp ämnet flyktingar och invandrare. Om hur dessa har det svårt i sina hemländer och kommer hit för att överleva men tas inte emot med öppna armar. Vilket de anser man bör ändra på.

Kapitel tre, även kallat för ”Reva” (Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete) så får vi läsa om vad detta projekt går ut på.

Reva finns för att poliser ska kunna leta upp personer som bor i Sverige utan något uppehållstillstånd och föra ut dem från landet, trotts deras situation i deras hemländer eller länderna flytt hit från.
Här skriver Jonas Hassen Khemiri ett öppet brev till Beatrice Ask, en politiker i partiet Moderaterna. Han skriver om hur han vill att han och Beatrice ska byta kroppar i 24 timmar så att hon får veta hur det känns att vara en man som ser ”fel” ut och därför blir omhändertagen av poliser. Han går igenom livet kort och pekar ut hur hans bakgrund, hårfärg, hudfärg och efternamn har påverkat hans liv, och inte till det bättre i Sverige.

En väldigt kort text om kravallerna i Husby skrivs även av Duraid Al-Khamisi. Här får man se hur rasismen, ilskan och hatet mot varandra mellan invandrare och svenskar triggar igång dåliga minnen och farliga situationer. Han berättar om hur hans mamma ropat ”Bagdad!” från balkongen, att gamla hemska minnen återkommer och hon är rädd för sitt liv, hon återupplever det hon flydde från.

Kapitel fyra

Detta är ett väldigt tunt kapitel, där tas det upp, av bland annat författarna Joanna Rubin Dranger och Jason Diakité, om hur stereotyper gör att man i vissa fall anser att man inte kan rita en person på ett visst sätt. I detta fall handlar det om hur man porträtterar svarta i böcker, filmer och beskrivningar. Att stereotypen av svarta är flätor i håret, fylliga ljusa läppar och kritvita ögon är det första en konstnär tänker på när denne ska teckna en svart person, och gör därför inte det för att man inte vill verka vara rasistisk.

Kapitel fem, kallas för Antiziganismen (rasism och fördomar riktade mot romer, även kallade för zigenare).

I detta kapitel får vi läsa om hatet och den orättvisa behandlingen mot romer som kommer till Sverige. Romer registrerades när de kom till Sverige under åren 1881 – 1997, sektionen med dessa register kallas för ”zigenarsektionen” skriver Hans Caldaras i sin text ”Det var jag som var Z-173”. Han skriver även om hur detta går att jämföra med hur judarna och de andra som var en del förintelsen blev behandlade nazisterna. De fick en siffra, den siffran blev deras identitet.
Att detta register fanns förnekande myndigheten så fort det kom ut till medborgarna. Efter mycket kritik så erkände de till slut att detta stämde men försvarade sig med att de tycker att det är både rimligt och korrekt, så skriver Niklas Orrenius i sin text ”Vår samtid är marinerad i antiziganism”

Vidare skriver han om hur rasismen mot just en folkgrupp, romer i detta sammanhang, lyckas vara okej endast för att dessa anses vara kriminella.

Kapitel sex kallas för Protesterna.

I det sista kapitlet får vi läsa protestbrev och texter om hur folk anser att rasismen bör stoppas och vad Sverige kan göra för att det ska sluta. Ett kort protestbrev är skrivet av 27 anställda vid en brandstation i Malmö. Det är ett protestbrev mot Jimmie Åkesson (f.d. partiledare i Sverige Demokraterna). Där skriver de om hur inte endast deras brandstation men även Botkyrkas och flera andra brandstationer valt att vissa att SD’s politik inte är välkommen in i deras stationer. För att när det kommer till en situation så spelar det inte roll vem det är som hjälper de skadade eller vem det är som dem hjälper.

Alla brev och texter visar att de är emot nazism och rasism främst.

Avslutning

Denna samling av nyckeltexter visar från olika perspektiv och tankesätt hur rasismen finns runt om i hela Sverige. I alla små uttalanden, tankesätt och handlingar kan man se hur Sverige blir allt mer och mer rasistiskt. Även fast än man inte vill erkänna det så går det inte längre att dölja, bara det faktum att Sverige Demokraterna har lyckats bli det tredje största partiet i Sverige visar på bristen av kunskap bland folket och rädslan för att hjälpa dem som man har fått inbyggt i huvudet, tack vare samhället, är dåliga och farliga får vårt Sverige.

Inte endast hatet och den felaktiga synbilden av muslimer och judar utan även fördomarna mot romer och andra invandrare är anledningen till att rasismen i Sverige idag ser ut som den gör. Samhället har tack vare extrema xenofobiska grupper blivit påverkat till att tro att invandrare inte är bra för Sverige, att man måste se på dem som ”dem andra” och därför kunna behandla dem som staten känner är bra.
Det är alltså okej att döma någon från dennes hårfärg och klädstil och sedan gå fram till denne och be denne att identifiera sig, helt ur tomma luften. Utöver det är det även okej för poliser att framför en massa folk helt plötsligt arrestera en person som inte ser ut som den ”vanlige svensken” och hålla en inlåst tills de kan identifiera att denne verkligen är den som den säger att den är.
Alltså att poliser och andra tjänstemän för staten utnyttjar sin makt och agerar hur de vill, utan att tänka på att personen mitt emot en faktiskt också är en människa. Om denne sedan inte har likadan hårfärg som polisen eller om denne inte har likadana rötter som en ”vanlig” svensk, så bör det inte vara någon anledning till att de behandlas sämre och ses ner på.

Genom att t.ex. gränspolisen agerar detta vis genom projektet Reva leder det till att folk har mindre förtroende för polisen och känner sig otrygga. Otryggheten kan i sin tur leda till hat, ångest och kriminalitet för att sedan uttrycka sina känslor.
Sverige som sägs vara ett tryggt, rättvist och neutralt land, sådana händelser bör inte förekomma.


I den allra första texten jag läste skriver författaren ner ett citat taget av en SD-kandidat, detta var skrivet på dennes Facebook sida:

”Ställ upp invandrarna här på filmen och sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse och sätt frimärke och skicka dom dit där dom hör hemma. Dom jävla svinen.”

Hur kan vi leva i 2015 och sådana tankar och åsikter finns fortfarande? Det är skrämmande!

I kapitel fem talar man om hur man ritar av och tecknar svarta främst, att man tycker att det är rasistiskt och att det då är fel att göra det. Om man väljer att avstå från stereotypen och teckna och föreställa sig svarta som de egentligen ser ut och är så lär man se att stereotypen inte stämmer in, det är något som är uppbyggt i vårt huvud.

Många fler historier har fastnat i huvudet och är väldigt intressanta, det gör att man får ett hum och rasismen runt om kring en, inte bara den man själv ser och/eller upplever.


Denna bok tycker jag är väldigt intressant. Även fast än man inte är insatt i rasismen i Sverige eller har en aning om vad som pågår runt om en, så är denna bok väldigt intressant att läsa. Samlingen av texterna redaktörerna valde är väldigt intressanta och fångar ens uppmärksamhet på ett bra sätt. Det hjälper en att få ett bredare perspektiv på hur människor behandlas runt om i ens egna land, Sverige.
Texterna kan vara vinklade men det är endast för det bättre. Att man skriver så djupt om detta ger läsaren en riktig insikt i rasismen i Sverige och kan därför leda till att man läser vidare om detta ämne och skaffar bredare kunskap.

Många fler bör vara medvetna om rasismen i Sverige, om det för någon anledning inte händer mot just dig så händer det människor runt omkring dig.
Därför bör man alltid tänka på att alla människor är människor, vi är lika viktiga och har alla samma värde, vare sig man är svart eller vit, svenska eller turk, kort eller lång och mörk- eller ljushårig.

Racism is still with us. But it is up to us to prepare our children for what they have to meet, and, hopefully, we shall overcome!” – Rosa Parks



Källa:

Mavi Devrim och Mohtadi Lawen, 2014, Rasismen i Sverige.

Prov om feminism - Maria.D.D

Prov i feminism


I flera hundratals år har kvinnor världen om nedvärderats, felbehandlats och varit tvungna att både anpassa sig och handla efter männens behag. Enligt statistiken är det fler kvinnor som har en högre utbildning, men trots detta är männen chefer och kvinnor underordnade. Ska kvinnor verkligen behöva vara maskulina och ’hårda” för att bevisa sin värdighet för omvärlden?

I Mary Wollstonecrafts bok Till försvar för kvinnans rättigheter förklarar hon att kvinnor ständigt blir tagna för givet, att de låter sig felbehandlas av det motsatta könet och att männen kommer att fortsätta se kvinnan som underlägsen mannen. Mary hävdar att männen ser kvinnan som en tillfredställelse för sina sexuella njutningar och att det är enbart då som han tar hänsyn till hennes existens. Dessa könsdiskrimineringar kommer att leva vidare till dem kommande generationerna om inte kvinnorna börjar agera självständigt.

Mary skriver såhär:
’’Jag hoppas mitt eget kön ursäktar mig om jag behandlar dem som förnuftiga varelser istället för att snickra deras förtjusande behag och betrakta dem som om de för alltid vore kvar i barndomen, oförmögna att stå på egna ben. Min uppriktiga önskan är att kunna visa dem vari sann värdighet och mänsklig lycka består.’’

I dem Abrahamitiska religionerna föraktas kvinnan på ett väldigt hånfullt sätt. I Islamen till exempel anses kvinnan vara en slags lägre varelse som inte tillhör människosläktet.
Kvinnorna ska inte bara sträva efter att väcka kärlek hos männen utan även hysa ädlare ambitioner och kräva respekt grundad på deras färdigheter och egenskaper!

I romanen Hertha beskriver Fredrika Bremer kvinnas ställning i det patriarkala samhället. Hon förklarar exempelvis hur man ständigt är omringad av stora byggnader och häftiga gestalter gjorda av män samt hur kvinnorna trots sitt engagemang blir förnekade på grund av sitt kön. I slutet skriver Fredrika hur Hertha bestämmer sig för att tillsammans med sina systrar, stå emot samhällets strukturer. Syftet med boken var att uppmuntra kvinnorna till att hålla ihop och vara starka trots att omvärlden inte håller med.

Susan Faludi skriver i Backlash. Kriget mot kvinnorna om att kvinnorna genom åren utvecklades och lyckades införa en kvinnlig rösträtt. Trots detta så fanns det ännu många länder som tillät felbehandling samt diskriminering av det kvinnliga könet.
I sin text skriver hon efter att USA blev jämställd så provocerades kvinnorna av männen, eftersom att de ansåg att kvinnornas kamp om jämlikhet bidrog till allvarliga samhällskriser. Kvinnorörelsen mot kvinnors jämlikhet och rättigheter bröt ut ur franska revolutionen som sedan spred sig över USA och Europa under 1860-70 talet. Kvinnornas kamp var bland annat om deras rätt till utbildning, som inte var lika självklar som det är i vårt samhälle i Sverige idag. Faludi förklarar även om hur kvinnohatet speglade sig i TV, musik, komik mm. Susan Faludi anser att kvinnor klarar sig galant utan en manlig livspartner.

Bakom spegeln av Sheila Rowbotham handlar om att kvinnan alltid tystades ner och levde i mannens skugga. När de väl protesterade och försökte ta sig ur sitt “fängelse” så betraktades dem vara oresonliga, okunniga samt hysteriska. Sheila förknippar männen med varelser som precis krupit ut ur sina skal efter att ha varit skyddade i årtusenden. 

Sheila skriver såhär i sin text:
’’Vi ersätter vår egen upplevelse av våra könsorgan, vår menstruation, vår orgasm, vår menopaus med en upplevelse som män har bestämt.’’

”Vi tilläts leka med deras ord, deras tankar, deras kultur, så länge som vi låtsades vara män. Så snart som våra fittor dök upp i dagsljuset stelnade männen till, läpparna pressades samman, de tycktes dra sig in i sig själva, de lämnade oss i sticket”. 

Margret Mead skriver i sin text Kvinnligt, manligt, mänskligt att kvinnor och män är uppfostrade till att samarbeta, ha medlidande för varandra och icke vara aggressiva. Margret undersökte vissa män i olika folkgrupper, resultatet tydde på att männen har olika beteenden samt åsikter gentemot kvinnor. Arapesh-idealet är den milda, som alltid är redo till gensvar och gift med en fullständig likadan kvinna. Till skillnad ifrån Mundugumor-idealet som är den våldsamme, aggressive mannen, gift med den våldsamma och aggressiva kvinnan.

’’Om vi skall åstadkomma en rikare kultur, rik på kontrasterande värden måste vi ta hänsyn till hela skalan av slumrande mänskliga anlag och skapa en värld där varje särskild mänsklig begåvning kan komma till sin rätt.’’

Feminismen definieras oftast som en åskådning eller ideologi som strävar efter att likställa kvinnans värdighet med mannens. Syftet är att förbättra kvinnans ställning inom de patriarkala samhällena. Medvetandet om att kvinnor än idag kan komma att möta en massa orättvisor i samhället på grund av sitt kön samt strävan efter en jämlik samhällsordning, är en bra sammanfattning av feminismen.

Feminismen uppstod under upplysningstiden. (17- 1800 talet)
Då kvinnorna behandlades på ett väldigt nedvärderande sätt, männen behandlade kvinnorna såsom de vore slavar. De tre grundläggande idétraditionerna inom feminismen till uttryck är Wollstonecrafts plädering för kvinnors rättigheter baserad på franska revolutionens principer om alla människors lika rättigheter, Mills kritik av kvinnors undertryckande utgår ifrån liberala försatser och Bebels från socialistiska försatser. John Stuart Mill var en brittisk filosof som hävdade att likheterna mellan män och kvinnor är större än olikheterna och därför ska det tilldelas samma rättigheter samt möjligheter mellan könen.[1]



Inom feminismen så finns olika inriktningar med varierande åsikter.
Likhetsfeminismen kommer ursprungligen från upplysningstiden och en av de första företrädarna var Mary Wollstonecraft. Likhetsfeminister hävdar att biologin i grunden är av underordnad betydelse. Alltså båda könen är lika från grunden men samhället delar oss in i olika könsroller genom att behandla kvinnor och män olika.

Särartsfeminister anser att könsskillnader är genetiskt betingat. De olika könsrollerna har sedan början varit olika både psykisk och fysisk. Särartsfeminister vill att man ska erkänna könsskillnaderna och tilldela den kvinnliga särarten lika högt värde som man tilldelat till männen.

Litteraturlista
Wollstonecraft, Mary, ’’Till försvar för kvinnans rättigheter’’, 1792.
Bremer, Fredrika, “Hertha”, 1856.
Faludi, Susan, ’’Backlash. Kriget mot kvinnorna’’, 1991.
Rowbotham, Sheila, ’’Bakom spegeln’’ , 1973.
Mead, Margret, ’’Kvinnligt, manligt, mänskligt’’, 1935

Internetkällor


Drönar krig

Drönarkrig - Edessa Marouki


Drönare – framtidens krigsvapen?

Drönare är en trådlås robot som styrs av människan via fjärrhjälp. Denna robot har utvecklats i krissyfte för att kunna skada motståndarna på distans och för att själv slippa bli attackerad inom synhåll. Drönare har utvecklats tack vare erfarenhet och teknisk utveckling inom krig och militärt försvar. I stora drag kan man säga att en drönare är som ”den förlängda armen”. Man styr denna robot i krig för att nå sina fiender på distans. Skadan av en drönare är lika kraftig som om krig skulle utspelas på plats av fysiska människor. Med andra ord kan man sitta bekvämt på militärbasen vid datorn och styra drönaren via fjärrhjälp utan att närvara fysiskt på plats där skadan inträffar. Istället lutar man sig bakåt för att låter roboten utgöra skadan. Som pricken över i:et har man även installerat en kamera med värmesensorer och andra högteknologiska egenskaper som filmar allt som sker från början till slut. Den som styr roboten får i stort sett samma överblick som när man ser på film eller spela krigsspel via datorn. Se källhänvisning för bättre uppfattning av ett videoklipp på youtube där allt filmas och förklaras på ett mer pedagogiskt sätt. Trots dagens teknologi kan man fortfarande undra varför drönare har kommit till. Till vilket syfte kan man tjäna på att ha drönare? Vem/vilka använder sig av dessa robotar? Och vem tar ansvararet för dessa robotars handlingar? Svaret är enkelt. Alla länder önskar sig drönare. Alla militärstyrkor önskar sig drönare. Det ligger i mänsklighetens natur att försvara sig till vilket pris som helst. Länder som har drönare behöver inte längre ha militanta styrkor på fälten då en drönare gör jobbet minst lika bra och effektivt, om inte 10 gånger bättre, än 100 soldater som i sin tur kostar staten pengar för försörjning, utbildning och utrustning. Länder tjänar in pengar på att investera i drönare än mänskliga soldater. En robot kan återställas och effektiviseras, det kan inte mänskliga soldater. 

Nedan man se hur en drönare ser ut från insidan.

















Källa foto: https://www.youtube.com/watch?v=dCnzQ-fMMIg


Här ser man klart och tydligt kameran drönaren, längst ned på planet som en rund stålhjälm och sateliten inut i drönarens mittpunkt som skickar signaler till sateliten ute i rymden, som i sin tur skickar signal till datorn som styr drönaren via fjärrstyrning. Anledningen till att man försöker centrera vikten på drönaren är för att få balans på planet. För att bibehålla viktfördelingen installerar man också raketerna (missillerna) på utsidan av drönarens nedre del vid hjulen och kameran.

Hur har mänskligheten kunnat bygga drönare, ur historisk krigsperskpektiv?

Krig har funnits så länge människor har gått på denna jord och krig har format mänskligheten utifrån händelserna som krig har fört med sig. Krig har tagit människors liv, delat på länder och etniska folkgrupper, förstört infrastruktur, länders ekonomi och mycket mer. Människan är den enda varelsen på jorden som har en så pass utvecklad hjärna att vi styr jorden än idag. Vår värld ser ut så som den gör idag på grund av krig. Människan har alltid försök uppfinna och förbättra sina vanor inför svåra och tuffa utmaningar. Strategi och planering är mycket viktigt, innan man slåss ute på fälten. Tack vare teknikens utveckling har mycket förändrats genom tiden. Utvecklingen stannar inte enbart på en faktor, utan smittar väldigt fort av sig en tanke som kan utvecklas och verkställas inom andra faktorer. Exempel på det är IR (infraröd för sensorer, värmekameror, etc), internet, sateliter, m.m. På grund av teknoligisk utveckling har även vapenutvecklingen effektiviserats och det i sin tur medför krig på en helt annan nivå varje gång något nytt dyker upp. Förr var människan (soldaten) en viktig faktor inom krig. Soldaterna skulle vara fysiskt starka och erfarna. En betydande faktor var att skrämma motståndarna med stora och högljudda folkmassor av soldater. Detta tryckte ned självförtroendet för omgivningen och psyket började spela fnatt i hjärnan då rädsla uppstod hos motståndarna.

Som individ behöver man inte blicka så långt bak i tiden för att se på kartor och inse hur mycket krig har påverkat dagens samhälle. Krigsvapen har även utvecklats effektivt genom åren. Om man blickar tillbaks tiden ett par hundra år sedan då rommarriket var som störst så bestod krig utav soldater som var beväpnade ända upp till huvudet med stål, så som hjälm, stålväst, svärd, sköld, pil och båge, spjut, m.m. Även transporten under den tiden var skyddad och beväpnad som exempelvis häst och vagn där då hästen bar stålsadel på ryggen och vagnen hade inbyggd spjut på hjulen som stack ut på var sin sida.

För endast 70 år sedan var andra världskriget i gång och Nazityskland använde sig av olika strategiska krigsplaner som hade annamats från tidigare krig, ända från romerska imperiet och framåt i tiden. Exempel på det är hur krigsbåtar och u-båtar av SS-soldater runt om europa formades och gick till attack så som rommarna gjorde en gång i tiden.  Dock var u-båt inte uppfunnen under rommartiden, men fartyg fanns och användes så väl som för transport som för krigsfartyg. Hur skulle världen se ut idag om drönare hade uppfunnits för 100 år sedan? Hur skulle världen se ut om Hitler använde sig utav drönare? Då skulle Nazityskland kanske vara världsherravälde och slåss mot forna Sovjet samt USA. Då kanske världen hade enbart bestått utav kolonier och inte länder. Männskligheten hade kunnat utrota sig själv om drönare med annat innehåll som exempelvis atombomb eller kemiskavapen hade funnits under 1900-talet.


Kritik

Omvärlden kritiserar drönare eftersom det betraktas som omoraliskt och anses som ”fusk” i omvärldens ögon. Att kunna skada motståndarna utan att behöva lyfta ett vapen med handen känns omoraliskt. Med drönare från man grepp om det så kallade ”situationen” och vinner överlägset utan att ”finnas på plats”. Andra människor kritiserar drönare för att det påminner om andra världskriget då Nazitysklands SS-soldater släppte bomber från luften ner på byggnader och städer. Skillnaden är inte stor mellan ett krigsflygplan och en drönare. Enda skillnaden är att drönaren saknar fysisk pilot och väger inte lika mycket som ett flygplan vilket får den att sväva bättre i förhållande till lufttrycket och raketerna faller inte ned utan avfyras med distans och 100% pricksäker pressision på målet.
Amnesty International anser USAs drönare som ett krigsbrott. Detta baseras på den mänskliga faktorn då många oskyldiga civila människor kan komma till skada vid ett attentat. En av Amnesty Internationals reporter har samlat bevis från olika håll och kommit fram till att en oskyldig kvinna, 68 år gammal, vid namnet  Mamana Bibi blev dödad av en drönare oktober 2014 utanför sitt hus i norra Waziristan. Utöver detta har även Human Right Watch hittills anmält USA för sex olika krigsbrott inom punkten för mänskliga rättigheter i Yemen där två av dessa sex punkter är deffinitivt brott mot mänskliga rättigheter.



Moral och etik

Ur ett moraliskt och etiskt perspektiv kan det ses som ett sätt för USA att stoppa terrorism med hjälp av drönare. Men samtidigt finns även många människor som tycker tvärtom då Barack Obama följer George Bush i fotspåren. Detta var en av dom stora faktorerna till att Obama med vald till president efter  Bush. Invånarna vill inte ha krig, vilket jag tror att Obama känner likadant, men han är dock tvungen att agera utifrån världssituationen och det som händer runt om i världen. USA har efter andra världskriget tagit över rollen som världsherraväldet (världspolis) för hela jorden. Det känns  samtidigt säkrare att USA har drönare och inte terrorister. Beroende på situationen så måste man prioritera olika saker. Exempelvis om drönare ska användas eller inte, samt vilket kommer först, mänskliga rättigheter eller försvar av nation?

Ska oskyldiga människor dö för att en nation som USA ska nå sitt resultat och utrota terrorism? Om det är det som krävs, hur långt tid ska det ta? Hur många civila människor måste dö för på grund av en eller fler terrorister? Dessa frågor är endast ett par få av alla möjliga perspektiv man tar hänsyn till vid användning av något nytt som påverkar hela världen.



Avslutning

Hur rättvist är det, om man ser ut krigsperspektiv, att en av parterna använder sig utav överlägsna och högteknologiska vapen? Precis som jag har nämnt innan ovan så styrs drönare av människor som sitter på sina stolar och ser allt live på en stor bildskärm. Det kan vara hedliga medborgare som har egna familjer hemma och lämnar sina barn på dagis innan jobbet. Hur kan man leva med sitt samvete och veta varje morgon att man är på väg till jobbet efter att ha lämnat barnen på dagis eller i skolan, för att åka och döda andra människor/oskyldiga civila bara för att komma åt en viss person eller vissa personer? Att ha den tanken och känna den risken man tar att skulle skada oskyldiga civila människor, vardagligt på jobbet, skulle jag definiera som psykiskt sjuk. Ingen normal människa kan möjligtvis vakna upp och tänka att det ska bli spännande att döda andra människor på andra sidan jorden. En annan risk som kan uppstå är att en av drönarna helt plötsligt lägger av och faller ned utan att förstöras allt för mycket. Hur stor är inte chansen att terroristerna (fienderna för vår demokrati) plockar upp delarna och återvänder drönaren för eget bruk? Då har båda parterna plötsligt lika mycket makt i spelet och kan skapa flera exemplar av drönare, även i effektivare form med högre teknologi än exempelvis USA. Ibland känns det som att teknologin går för fort fram, vilket inte alltid är positivt.
När jag tänker på dagens teknologi brukar jag oftast referera till Nikola Tesla. En man som har genererat uppfinningar och visioner om framtiden. Nikola uppfann elbilen 1931 och visade uppfinningen för sin släkting Peter Savo. Peter var helt förbryllad en bil som var driven på el (batteri) kunde köra ca 50 mil i en hastighet upp till 50 km/h. Folk på den tiden skrattade åt Nikola och sa att hans uppfinning med elbil aldrig skulle slå igenom. Idag lever vi i vad Nikola drömde om för 72 år sedan innan han dog 1943.








Källor: