Om
Friheten
Boken skrevs av John Stuart Mill 1859 med namnet On liberty och översattes av Alf Ahlberg 2009
Bokens tema är Liberalismen som handlar om hur samhället ska organiseras och styras med en inriktning som handlar om individers frihet. Ordet förknippas allmänt med individuella fri- och rättigheter så som: mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet och demokrati.[1] I liberalismen anser man inte att staten ska lägga sig i men inom socialliberalismen anser man även att staten har ett ansvar för människors välbefinnande. Grunden för socialliberalismens idéer sägs komma ifrån John Stuart Mill på 1800-talet.[2]
”Boken ”om friheten” handlar om gränserna för den makt staten får utöva mot individen”. ”Socialliberalen Mill kommer fram till att friheten innebär att individen på sitt eget sätt får fullfölja sitt eget bästa”. ”Boken ”Om friheten” inleds med förklaringen att ämnet handlar om den medborgerliga eller samhälleliga friheten – dvs. strukturen ”och gränserna för den makt som samhället lagligen kan utöva över individen.”[3]
Mills bok sägs vara liberalismens mest centrala verk. Kampen för friheten beskriver Mill som något markant i historien, särskilt i Grekland, Rom och England. Just den antika kampen handlade om att ”försäkra sig mot” härskarnas egenmäktighet. Mill tar ställning emot att man lägger upp tankar eller utför handlingar efter eget bevåg. Han anser att man bara har rätt att tillämpa tvång mot en annan människas vilja ifall det skulle förebygga att denne skadar andra, alltså inte i syfte att göra detta för individens egenintresse, med för skydd för andra.[4]
Storbritannien var det ledande landet i världen gällande det militära, ekonomiska, politiska och vetenskapliga, detta varande från napoleonkrigen 1815 fram till det första världskriget 1914, Storbritannien dominerade även världspolitiken under denna tid.[5]
Händelser under 1800-talet fram till ca 1860.[6] [7]
Boken skrevs av John Stuart Mill 1859 med namnet On liberty och översattes av Alf Ahlberg 2009
Bokens tema är Liberalismen som handlar om hur samhället ska organiseras och styras med en inriktning som handlar om individers frihet. Ordet förknippas allmänt med individuella fri- och rättigheter så som: mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet och demokrati.[1] I liberalismen anser man inte att staten ska lägga sig i men inom socialliberalismen anser man även att staten har ett ansvar för människors välbefinnande. Grunden för socialliberalismens idéer sägs komma ifrån John Stuart Mill på 1800-talet.[2]
”Boken ”om friheten” handlar om gränserna för den makt staten får utöva mot individen”. ”Socialliberalen Mill kommer fram till att friheten innebär att individen på sitt eget sätt får fullfölja sitt eget bästa”. ”Boken ”Om friheten” inleds med förklaringen att ämnet handlar om den medborgerliga eller samhälleliga friheten – dvs. strukturen ”och gränserna för den makt som samhället lagligen kan utöva över individen.”[3]
Mills bok sägs vara liberalismens mest centrala verk. Kampen för friheten beskriver Mill som något markant i historien, särskilt i Grekland, Rom och England. Just den antika kampen handlade om att ”försäkra sig mot” härskarnas egenmäktighet. Mill tar ställning emot att man lägger upp tankar eller utför handlingar efter eget bevåg. Han anser att man bara har rätt att tillämpa tvång mot en annan människas vilja ifall det skulle förebygga att denne skadar andra, alltså inte i syfte att göra detta för individens egenintresse, med för skydd för andra.[4]
Storbritannien var det ledande landet i världen gällande det militära, ekonomiska, politiska och vetenskapliga, detta varande från napoleonkrigen 1815 fram till det första världskriget 1914, Storbritannien dominerade även världspolitiken under denna tid.[5]
Händelser under 1800-talet fram till ca 1860.[6] [7]
-
Wienkongressen,
som hade till mål att stabilisera Europa efter Napoleonkriget. Dominerande
stater var Storbritannien, Ryssland, Österrike, Preussen och senare Frankrike.
Man ville även se till att ingen stat skulle få ett dominerade inflytande,
speciellt Frankrike som man inte tillät bli allt för mäktig med tanke på just
napoleonkriget och franska revolutionen.
-
Flera
länder blev självständiga, bl.a. Mexiko och Brasilien.
-
Alexandrina
Viktoria blev drottning av Storbritannien och Irland, med en sextiotreårig
regeringstid, Viktorianska eran. Under hennes ledning var många saker väldigt
strikt (män och kvinnor fick till exempel inte bada i samma badhus).
Åren 1837-1914 var en Viktoriansk och imperialistisk tid. Välståndet ökade i Storbritannien och imperiet växte med nya kolonier i Afrika och Asien. Storbritannien hade ibland en avgörande roll för viktiga politiska händelser genom sitt inflytande i världspolitiken under 1800-talet. Under samma tid förekom proteströrelser och demonstrationer som oftast syftade till att påverka regeringen och parlamentet till reformer och inte för att störta det politiska systemet.
Åren 1837-1914 var en Viktoriansk och imperialistisk tid. Välståndet ökade i Storbritannien och imperiet växte med nya kolonier i Afrika och Asien. Storbritannien hade ibland en avgörande roll för viktiga politiska händelser genom sitt inflytande i världspolitiken under 1800-talet. Under samma tid förekom proteströrelser och demonstrationer som oftast syftade till att påverka regeringen och parlamentet till reformer och inte för att störta det politiska systemet.
-
Första-
och andra opiumkriget mellan Storbritannien, Frankrike och Kina. Första kriget
handlade om byten av handelsvaror. Andra kriget handlade om att Kina inte
öppnade staden för utlänningar.
-
Krimkriget
utkämpades mellan å ena sidan Ryssland och å andra sidan en allians där
Storbritannien ingick.
-
En
revolution som Mill kan ha varit med om eller ansett var viktig på något sätt
var Julirevolutionen som skapade oro i paris 1830. Karl X av Frankrike
tvingades abdikera och efterföljaren av honom var en mer liberal man vid namn
Ludvig Filip I. Upproret var resultatet av den förmögna medelklassen och de
liberala tidningarnas protester mot den mycket konservativa politiken som
fördes under Karl X. Denna revolution i Frankrike var en del av en hel serie av
revolutioner samma år som orsakades av den tidens liberala och nationalistiska
tankesätt. Framsidan av boken är även en hyllning till denna revolution och
målningen kallas för Friheten på
Barrikaderna.
John Stuart Mill
föddes den 20 maj 1806 i London och dog den 8 maj 1873, han var en brittisk
filosof och ekonom. Mill var även 1800-talsliberalismens ledande gestalt. Han blev i ung ålder utbildad hemifrån av sin
pappa som han senare skrev var anledningen till den djupa emotionella kris han
hamnade i tjugoårsåldern (p.g.a. pappan). Mill levde under en tid när den
kristna världsbilden allt mer ifrågasattes. 1823-58 var Mill anställd vid
Ostindiska kompaniet i London, han var även senare under en mandatperiod medlem
av underhuset.[8]
Faderns
uppfostran var våldsamt och ett pedagogiskt experiment, han fick börja studera
andra språk och läsa litteratur i tidig ålder, fadern var hans ända lärare och
han gav Mill uppsatser att skriva kring studierna han fick av sin pappa, b.la.
i ämnen som högre matematik, fysik och kemi, allt detta innan han fyllt 12 år. [9]
Vid 14 års ålder
vistades han hos vänner i södra Frankrike där han lärde sig beundra
fransmännens öppna, fria sätt att utbyta tankar. När han väl var tillbaka i
England började han med stort intresse att studera filosofi. Under den tiden
tänkte han bli jurist och fullföljde sina juridikstudier genom att läsa
skrifter av Jeremy Benthams som gjorde han bekant med en världsåskådning som
han sen ägnade sitt liv åt. Efter att ha läst skrifterna fick han klart för sig
vad sin livsuppgift var: att verka för mänsklighetens utvecklig, att ge lycka
för så många människor som möjligt[10]
(Han kom senare fram till att lyckan inte var lika mycket värd för alla)
Efter att han
återhämtat sig från sin personliga kris så hade hans politiska, sociala och
filosofiska åsikter blivit mindre ensidiga genom att han fick upp ögonen för
det mer individuella och de praktiska faktorerna i människolivet. Han gifte sig
med Harriet Taylor och skrev under sitt liv ett flertal böcker.[11]
Sammanfattning:
John Stuart Mill skrev boken om friheten som dessutom har den mest sammanfattade titeln för boken, boken handlar om just den personliga friheten hos människor. Han tar även upp olika politiska, enskilda och religiösa aspekter kring temat.
Han skriver att det är till viss grad bättre att låta människor få sköta sig själva än att tvinga dem. Mill vill berätta att alla som föds har en rätt att få tycka och tänka som man vill och samtidigt ha möjligheten att kunna diskutera sina tankar och åsikter med andra, men för honom är det hela en diskussion om en begränsad frihet. Han anser att det endast ska vara möjligt att begränsa en persons frihet om det skyddar en annan, inte för den egna personens skull. Genom denna bok har man sett John Stuart Mill som den förste socialliberalen.
Han delar in boken i olika delar. Den första handlar om ”Om tanke- och yttrandefriheten”, den andra om ”Om individualiteten som en av förutsättningarna för det allmänna bästa”, det tredje handlar om ”Om gränserna för samhällets makt över individen” och i det sista kapitlet tar han upp ”Tillämpningar”. Jag berättar lite kort om vad han tar upp i respektive kapitel.
”Om tanke- och yttrandefriheten”: Här skriver han att han hoppas att den tid är förbi då det ansågs nödvändigt att försvara tryckfriheten som en garanti mot ohederliga eller egenmäktiga regimer. Han tar även upp att om alla människor utom en enda hade en åsikt och den där enda hade en annan, så har den stora gruppen lika lite rätt att tysta den där ende för sin åsikt som den ende inte har rätt att motsätta sig mot den stora gruppens åsikter.[12]
Han skriver att samtidigt som man har en bristande tro på sig själv och sitt egna personliga omdöme så lutar man sig med blind tillit på ofelbarheten hos ”världen”. ”världen” för varje individ är den del där man kommer i kontakt med, sitt parti, sin sekt, sin kyrka och sin samhällsklass. Han menar att man placerar avgörandet om vad som är sant till sin egen värld, gentemot andras åsikter och sanningar de har i deras världar. [13]
”Enskilda människor och stater måste handla efter bästa förmåga”.[14]
Han skriver även att ”Vi kan och måste anta att vår åsikt är riktig för att kunna handla riktigt”.[15]
Ofta erkänner man att det finns goda skäl för yttrandefrihet, men man är emot att de tillämpas på ”ytterlighetsfall”. Man sätter inte krav på ofelbarhet, men man erkänner att det bör finnas fria diskussioner i alla frågor som kan vara tvivelaktiga. Läror bör dock inte ifrågasättas detsamma gäller speciella principer, för dessa är säkra. Men att anse att ett påstående är säkert då de finns dem som skulle kunna motsätta sig det skriver Mill är ett sätt att upphöja sig själv, att man gör sig själv, och andra med samma åsikter, till domare över sanningen, vilket medföljer att man blir domare som vägrar att höra den andra parten.[16]
Genom att man inte får uttrycka sina egna åsikter, lyssnar man heller inte på vad motpartens sida säger. Han tar upp åsikten om tron på Gud och livet efter detta, och hur de som då är icke troende har en fördel i denna diskussion. Den icke-troende hade kunnat säga, ”Är det sådana läror ni inte anser” är tillräckligt säkra ”för att skyddas av lagen? Är tron på en Gud en av de föreställningar som ni menar, att man måste betrakta sig som ofelbar för att anse sig säker på?”. De troende ger alltså sig själva rätten att avgöra frågan (om gud) för andra, utan att de vill höra på vad motpartnern har att säga.[17]
”Om individualiteten som en av förutsättningarna för det allmänna bästa”. Han börjar med att ta upp kapitlet innan, att det är nödvändigt för människor att fritt kunna få bilda sig egna åsikter och obehindrat ge uttryck för dem. Att inte få den friheten att kunna uttrycka sig själv ger skadliga följder för människors intellektuella och moraliska liv, skriver han.
I det här kapitlet tar han upp samma skäl som det första men inriktar sig nu på om människor skall ha frihet att handla i överrensstämmelse med sina åsikter. – ska man kunna ”förverkliga dem i sitt liv utan hinder, vare sig fysiska eller moraliska, från sina medmänniskors sida, så länge det sker på deras egen risk”.[18] Han menar att ingen ifrågasätter att människors handlingar skall vara lika fria som deras åsikter. Tvärtom menar han att åsikterna förlorar sin helighet om det sker skadliga handlingar som direkt uppmuntras.
Handlingar som utan motivering skadar andra kan och måste i mera betydelsefulla fall alltid hindras genom människors ogillande och om det skulle behövas, ett aktivt ingripande.[19]
”Om gränserna för samhällets makt över individen”. I det här kapitlet tar han upp vad gränserna går för individens rätt att bestämma över sig själv och var kommer samhällets makt in? Hur mycket av det mänskliga livet bör tillhöra individen och hur mycket samhället? Han skriver att det finns handlingsnormer att följa. Normerna innebär att man inte får skada varandras intressen som innehåller antingen lagbestämmelser eller en tyst överenskommelse som kan betraktas som rättigheter, människan måste även anstränga sig för uppgifter som försvarar samhället och dess medlemmar mot skador och obehag. Samhället har rätt att tvinga individerna att uppfylla dessa skyldigheter, speciellt de som försöker undvika dessa. [20]
Mill skriver att det är nog osannolikt att allmänna opinionen i hans land skulle vilja framtvinga sedligheter exempelvis mot fläsk eller ingripa mot människor från deras religionsutövning som exempelvis om de religiösa väljer eller inte väljer att ingå äktenskap.[21]
”Tillämpningar”. ”De principer vi i det föregående utvecklat måste bli mera allmänt erkända som grundval för en diskussion av enskildheter, innan man med utsikt till framgång kan försöka ge sig in på någon konsekvent tillämpning av dem på stats- och samhällslivet olika områden”[22]. Det han menar är att det han innan nämnt måste bli en mer central fråga för att kunna tillämpas i de områden som rör stats- och samhällslivet, såsom vilka situationer man har rätt att uttrycka sig själv på olika sätt och vilka man då kan rikta sig emot.
Grundsatserna menar han för det första är att individen inte är ansvarig inför samhället genom sina handlingar så länge man inte berör någon annans intressen än sina egna. Andra människor kan ge råd eller hålla sig undan om man själv anser att det nödvändigt för sitt eget bästa, men är det så har samhället rätt att ge sitt ogillande av eller missnöje mot detta handlingssätt. För det andra så är den egna individen ansvarig för sina handlingar som berör andras intressen. Därigenom bör man kunna dra på sig straff, genom antingen lagens form eller socialt ogillande, om nu samhället anser att detta är nödvändigt som skydd för andra. Dessa intressekollisioner som finns individer emellan menar Mill oftast har sin grund i dåliga samhällsförhållanden och är oundvikliga så länge det kvarstår.[23] Han avslutar detta kapitel med att säga att ”En stats värde bestäms i längden av värdet av de individer, som den består av.”[24]
Hans bok ville som sagt berätta att man endast kan avgränsa en persons frihet i syfte att skydda andra.
Jag tyckte han delade upp boken bra i de få kapitel han hade och de innehöll bra teman, sen tycker jag inte att översättaren hade behövt behålla det gamla språket i boken, utan gjort den mer förståelig. Det hade blivit lättare om jag redan första gången läste boken så att jag förstod den på en gång, jag läste den sen en halv gång till och då var det mycket lättare att förstå den, både för att jag hade fått en bättre inblick i handlingen men även att jag vande mig vid den typen av det svenska språket som man använde förr.
Skulle jag skriva om boken idag hade jag förenklat den till dagens svenska och inte 1800-talets, jag hade kanske även lagt till jämförelser med hur samhället ser ut idag och förutsättningar vi har, eftersom boken är så gammal så har det hänt mycket sedan dess, angående hur friheten ser ut idag och de mänskliga rättigheterna samt olika straff som tagits bort och tillkommit.
Sammanfattning:
John Stuart Mill skrev boken om friheten som dessutom har den mest sammanfattade titeln för boken, boken handlar om just den personliga friheten hos människor. Han tar även upp olika politiska, enskilda och religiösa aspekter kring temat.
Han skriver att det är till viss grad bättre att låta människor få sköta sig själva än att tvinga dem. Mill vill berätta att alla som föds har en rätt att få tycka och tänka som man vill och samtidigt ha möjligheten att kunna diskutera sina tankar och åsikter med andra, men för honom är det hela en diskussion om en begränsad frihet. Han anser att det endast ska vara möjligt att begränsa en persons frihet om det skyddar en annan, inte för den egna personens skull. Genom denna bok har man sett John Stuart Mill som den förste socialliberalen.
Han delar in boken i olika delar. Den första handlar om ”Om tanke- och yttrandefriheten”, den andra om ”Om individualiteten som en av förutsättningarna för det allmänna bästa”, det tredje handlar om ”Om gränserna för samhällets makt över individen” och i det sista kapitlet tar han upp ”Tillämpningar”. Jag berättar lite kort om vad han tar upp i respektive kapitel.
”Om tanke- och yttrandefriheten”: Här skriver han att han hoppas att den tid är förbi då det ansågs nödvändigt att försvara tryckfriheten som en garanti mot ohederliga eller egenmäktiga regimer. Han tar även upp att om alla människor utom en enda hade en åsikt och den där enda hade en annan, så har den stora gruppen lika lite rätt att tysta den där ende för sin åsikt som den ende inte har rätt att motsätta sig mot den stora gruppens åsikter.[12]
Han skriver att samtidigt som man har en bristande tro på sig själv och sitt egna personliga omdöme så lutar man sig med blind tillit på ofelbarheten hos ”världen”. ”världen” för varje individ är den del där man kommer i kontakt med, sitt parti, sin sekt, sin kyrka och sin samhällsklass. Han menar att man placerar avgörandet om vad som är sant till sin egen värld, gentemot andras åsikter och sanningar de har i deras världar. [13]
”Enskilda människor och stater måste handla efter bästa förmåga”.[14]
Han skriver även att ”Vi kan och måste anta att vår åsikt är riktig för att kunna handla riktigt”.[15]
Ofta erkänner man att det finns goda skäl för yttrandefrihet, men man är emot att de tillämpas på ”ytterlighetsfall”. Man sätter inte krav på ofelbarhet, men man erkänner att det bör finnas fria diskussioner i alla frågor som kan vara tvivelaktiga. Läror bör dock inte ifrågasättas detsamma gäller speciella principer, för dessa är säkra. Men att anse att ett påstående är säkert då de finns dem som skulle kunna motsätta sig det skriver Mill är ett sätt att upphöja sig själv, att man gör sig själv, och andra med samma åsikter, till domare över sanningen, vilket medföljer att man blir domare som vägrar att höra den andra parten.[16]
Genom att man inte får uttrycka sina egna åsikter, lyssnar man heller inte på vad motpartens sida säger. Han tar upp åsikten om tron på Gud och livet efter detta, och hur de som då är icke troende har en fördel i denna diskussion. Den icke-troende hade kunnat säga, ”Är det sådana läror ni inte anser” är tillräckligt säkra ”för att skyddas av lagen? Är tron på en Gud en av de föreställningar som ni menar, att man måste betrakta sig som ofelbar för att anse sig säker på?”. De troende ger alltså sig själva rätten att avgöra frågan (om gud) för andra, utan att de vill höra på vad motpartnern har att säga.[17]
”Om individualiteten som en av förutsättningarna för det allmänna bästa”. Han börjar med att ta upp kapitlet innan, att det är nödvändigt för människor att fritt kunna få bilda sig egna åsikter och obehindrat ge uttryck för dem. Att inte få den friheten att kunna uttrycka sig själv ger skadliga följder för människors intellektuella och moraliska liv, skriver han.
I det här kapitlet tar han upp samma skäl som det första men inriktar sig nu på om människor skall ha frihet att handla i överrensstämmelse med sina åsikter. – ska man kunna ”förverkliga dem i sitt liv utan hinder, vare sig fysiska eller moraliska, från sina medmänniskors sida, så länge det sker på deras egen risk”.[18] Han menar att ingen ifrågasätter att människors handlingar skall vara lika fria som deras åsikter. Tvärtom menar han att åsikterna förlorar sin helighet om det sker skadliga handlingar som direkt uppmuntras.
Handlingar som utan motivering skadar andra kan och måste i mera betydelsefulla fall alltid hindras genom människors ogillande och om det skulle behövas, ett aktivt ingripande.[19]
”Om gränserna för samhällets makt över individen”. I det här kapitlet tar han upp vad gränserna går för individens rätt att bestämma över sig själv och var kommer samhällets makt in? Hur mycket av det mänskliga livet bör tillhöra individen och hur mycket samhället? Han skriver att det finns handlingsnormer att följa. Normerna innebär att man inte får skada varandras intressen som innehåller antingen lagbestämmelser eller en tyst överenskommelse som kan betraktas som rättigheter, människan måste även anstränga sig för uppgifter som försvarar samhället och dess medlemmar mot skador och obehag. Samhället har rätt att tvinga individerna att uppfylla dessa skyldigheter, speciellt de som försöker undvika dessa. [20]
Mill skriver att det är nog osannolikt att allmänna opinionen i hans land skulle vilja framtvinga sedligheter exempelvis mot fläsk eller ingripa mot människor från deras religionsutövning som exempelvis om de religiösa väljer eller inte väljer att ingå äktenskap.[21]
”Tillämpningar”. ”De principer vi i det föregående utvecklat måste bli mera allmänt erkända som grundval för en diskussion av enskildheter, innan man med utsikt till framgång kan försöka ge sig in på någon konsekvent tillämpning av dem på stats- och samhällslivet olika områden”[22]. Det han menar är att det han innan nämnt måste bli en mer central fråga för att kunna tillämpas i de områden som rör stats- och samhällslivet, såsom vilka situationer man har rätt att uttrycka sig själv på olika sätt och vilka man då kan rikta sig emot.
Grundsatserna menar han för det första är att individen inte är ansvarig inför samhället genom sina handlingar så länge man inte berör någon annans intressen än sina egna. Andra människor kan ge råd eller hålla sig undan om man själv anser att det nödvändigt för sitt eget bästa, men är det så har samhället rätt att ge sitt ogillande av eller missnöje mot detta handlingssätt. För det andra så är den egna individen ansvarig för sina handlingar som berör andras intressen. Därigenom bör man kunna dra på sig straff, genom antingen lagens form eller socialt ogillande, om nu samhället anser att detta är nödvändigt som skydd för andra. Dessa intressekollisioner som finns individer emellan menar Mill oftast har sin grund i dåliga samhällsförhållanden och är oundvikliga så länge det kvarstår.[23] Han avslutar detta kapitel med att säga att ”En stats värde bestäms i längden av värdet av de individer, som den består av.”[24]
Hans bok ville som sagt berätta att man endast kan avgränsa en persons frihet i syfte att skydda andra.
Jag tyckte han delade upp boken bra i de få kapitel han hade och de innehöll bra teman, sen tycker jag inte att översättaren hade behövt behålla det gamla språket i boken, utan gjort den mer förståelig. Det hade blivit lättare om jag redan första gången läste boken så att jag förstod den på en gång, jag läste den sen en halv gång till och då var det mycket lättare att förstå den, både för att jag hade fått en bättre inblick i handlingen men även att jag vande mig vid den typen av det svenska språket som man använde förr.
Skulle jag skriva om boken idag hade jag förenklat den till dagens svenska och inte 1800-talets, jag hade kanske även lagt till jämförelser med hur samhället ser ut idag och förutsättningar vi har, eftersom boken är så gammal så har det hänt mycket sedan dess, angående hur friheten ser ut idag och de mänskliga rättigheterna samt olika straff som tagits bort och tillkommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar