De fem Moseböckerna
Inledning
Har du någonsin
undrat hur det kommer sig att man började tror på Gud? Hur började det och vart
slutar det, finns det ett slut? Mins du hur du först hörde talas om en Gud, var
du liten eller stor? Rik eller fattig? Sjuk eller frisk?
De fem
Moseböckerna är en samling som svara på de flesta av ovanstående frågorna. Man
får lära sig om hur tron på Gud kom till, vem Gud egentligen anses vara enligt
den kristna tron samt att man får lära sig om människan i relation till Gud,
våra bristen och styrkor. Guds brister och styrkor.
I detta arbete
kommer förklaringar till bakgrunden till de fem Moseböckerna samt dess
författare och sammanfattningar på alla fem böcker och deras kapitel.
Bakgrund
Moseböckerna är
den första delen av den Gamla Testamentet och innehåller totalt ca: 187
kapitel. Det sägs att texterna skrevs under 950-500 f.Kr.[1]
Det var en period under bronsåldern och det verkar som att samhällsstrukturen
som utspelar sig i Moseböckerna är mycket lik hur det var i Mellanöstern och
östra Medelhavet under bronsåldern. Det vill säga ett samhälle med stadsstater
i olika regionala områden. Dessa områden härskades av en härskarfamilj eller en
stads välde.[2]
Förutom att olika områden var uppdelade i olika stadsstäder utspelas även stor
del av böckerna i ett slavsamhälle där större delen av människorna levde under
misär och kris.
Moseböckerna är
fem i antal och innehåller olika delar, allt från världens skapelse, uttåget
från Egypten och lagar och regler.
Första Moseboken innehåller om skapelse berättelsen,
urhistorien (syndafloden) samt släkttavla av Sems, Noas, Abraham och många
fler. Men även berättelsen och Guds förbund
med Noa, Abraham, Isak, Jakob och Josef.
Andra Moseboken handlar mycket om Guds uppenbarelse till
Mose men också om uttåget från Egypten med Mose i ledningen. Tar upp om Guds
relation till människan, vad Gud kräver av de och mycket om Guds vred.
Tredje Moseboken skildrar samhällsstrukturen och hur den
bör se ut och ska vara med hjälpmedel av olika typer av stränga lagar och
regler (Människans rättigheter och skyldigheter, offerlagar, renhetsföreskrifter).
Fjärde Moseboken består av berättelsen om israeliternas
vandring till Kanaan, det utlovade landet samt om relationen mellan
israeliterna (de utvald folket) samt Gud.
Femte Moseboken handlar Moses tal till israeliterna, tal
om påminnelse av det israeliternas historia och vad Gud önskar från folket. Det
handlade även om att försäkra israeliterna om deras belöning ifall de levde upp
till Guds villkor.
Teorier om Moseböckernas
författare
Ingen vet med
säkerhet vem/vilka som skrev ihop texterna till de fem Moseböckers men det
finns olika teorier om saken. En del kristna och judar tror att Mose själv
skulle ha skrivit de fem Moseböckerna, vilket är svårt att bevisa då Mose levde
under ca 1300-1200 f.Kr. Detta gör att Mose inte var vid liv för att vet vad
som hände innan hans tid. Andra teorier är det så kallade dokumenthypotesen. Det vill säga
en liberal eller kritiska syn på att Mose inte skrev de fem Moseböckerna. Under
1700-talet kom en fransman vid namnet Jean Astruc med tanken om att de fem
Moseböckerna hade flera författare. Med dokumenthypotesen menar man att
Moseböckerna skrevs av olika anonyma författare. Vilket är mer troligt på grund
av att det utspelar sig under en lång period. Dessa författare ska ha samlat
ihop urgammal muntliga berättelser. Dessa anonyma författare kom att bli fyra
styckena och kallades för J, E, D, P.
J som står för
Jahwisten(ca 900-950 f Kr.) och som sägs ha samlat olika myter och legender som
ska ha härstammat från Babylonien samt hebréernas hjälte historier. Sedan E för Elohisten (ca 750-700 f Kr.) ska
ha skrivit stycken om nordriket Israel. Ytterligare två författare var D, Deuteronomium, som ska ha skrivet den större delen av Moseböckerna. Till sist P som står för Prästpräster och som ska
vara de som satt ihop de heliga reglerna som skulle följas av folket under
exilen i Babylonien.
Man
menade att dessa fyra var de som satt ihop Moseböckerna med olika metoder dock
fanns det andra som redigerade alla texter. Även om man fått en ”förklaring”
till vem som skrev Moseböckerna finns det inte vetenskapligt stöd för att dessa
J, E, D, P har funnits. Andra menar på att Mose själv var författaren och
redaktören. Mose ska ha använt sig av andra texter till hans hjälp.[3] Oavsett
vad så vet man inte än idag vem/vilka som exakt skrev dessa texter, liksom att
man vet inte om innehållet av bibeln är sann eller inte. Det är ett mysterium
som väntar på att bli löst en dag men inte idag.
Andras åsikter om
Moseböckerna
Moseböckerna
liksom allt annat i Bibeln samt andra heliga skrifter väcker självklart åsikter
hos läsare. Det kan finnas provocerande texter så som att det finns innehåll
som man kan tycka är självklarare. Allt detta beror på att många av skrifter
inom religion men också andra skrifter och böcker som skrevs innan vår tid
väcker tankar och åsikter. Därför att vi jämför handlingar då med hur man bör
hantera vissa saker idag. Skillnaden beror på tid perioden, kulturen samt
mottagaren. Till exempel grupper/ organisationer som RFSL- Riksförbundet för
homo och bisexuella samt transpersoners rättigheter, reagerar på de lagar i
moseböckerna som förespråkar om relationer i forma av sexuell och äktenskap
eftersom det berör de.[4]
Andras åsikter riktar mot straffbestämmelserna i Moseböckerna.
Sammanfattning av alla
fem Moseböcker
Första Moseboken: Den första Moseboken presentera Gud. Tidigare
trodde man på andra gudar som nu anses inte var den Gud folket bör följa.
Vilket blev början på tron om en Gud, monoteism. Denna bok är skriven som en
berättelse, historieberättelse och har en mjukare ton än de andra fyra
böckerna. Den innehåller människors första synder men också Guds misstag och
förvirring till vad Guds syfte egentlige var. Hela boken består av 50 kapitel.
Kapitel 1-2: handlar om skapelseberättelsen och
början till att förstå Guds krafter. Förstå att Gud är större än allt levande
och har övernaturliga krafter och egentligen inte behöver hjälp av andra som vi
människor annars skulle behöva. Gud skapade allt som finns. Himlen, jorden,
vatten, växter och djur. Till och med de två första människorna. Liksom en
trollkarl med spö kom allt mellan himmel och jord, mörker och ljus fram med
Gudsord. Allt detta på sexdagar och med ett syfte, att bara godhet skulle
finnas i världen som Gud skapat och inget ont. Trots det hade Gud skapat livets
träd i Edens trädgård, som gav kunskap om ont och got.
Kapitel 3: berättar om syndafallet, det vill säga
människans olydnad och straff. I detta kapitel introduceras teologin, läran om
Gud i Samband med människans synd. Man får lära sig om Adam och Evas synd,
deras olydnad som lede till att de bröt förbundet mellan de och Gud. Man tar
del av att människan är kapabel till att göra fel och frestas. Detta ska vara
skälen till att ondska och allt ont som finns i världen för vi ärver det från
de första människorna Adam och Eva.
Kapitel 4-5: Handlar om berättelsen om de två första
avkomma från Adam och Eva, deras två äldsta söner Kain och Abel och deras
svartsjukedrama som orsakades på grund av offergåvor till Gud, där enas
offergåva uppskattades mer av Gud än den andras. Detta slutade i tragedi. Samt
om Adams släkttavla.
Kapitel 6-10: innehåller berättelsen om Noa och
förbundet mellan Noa och Gud samt om syndafloden. Noa, son till Lemek släkt
till Adam var den första som Gud uppenbarade sig till efter att Adam och Eva
förvisades.
Gud ångrade att
han skapade människan och ville förinta de. Detta för att människan handlade
ont och hade onda tankar. Alla skulle dö i en storm av regn som varade i 40
dagar och nätter, syndafloden. För mänskligheten hade vänt ryggen mot Gud. Alla
förutom Noa och hans familj och alla levande varelser, sju par av varje rent
djur art. De utvald skulle vara de som skulle överleva, föröka sig och få leva
i godhet om på nytt.
”Herren
såg att ondskan på jorden var stor; människors uppsåt och tankar var alltid och
alltigenom onda. Då ångrade Herren bittert att ha hade gjort människor på
jorden”(1 Mos 6:5-6)
Dessa kapitel
handlar om en ny start i livet och leva ett liv med Gud. Samt att människan
kanske inte har samma krafter som Gud men vi kan påverka Guds tankar och väcka
fram känslor hos Gud.
“Och
Herren (…) sa till säg själv: >> Aldrig mer skall min förbannelse drabba
marken för människors skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont
uppstått. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.<<”
(1
Mos 8:21)
Observera/kom
ihåg: aldrig mer skall min
förbannelse drabba marken för människans
skull.
Kapitel 11: handlar om hur Gud ingrep när han såg
att människorna samarbetade och försökte bygga upp en stad. Människorna talade
samma språk och var utsprida lite över allt och vill tillsammans bygga en stad.
Gud ingrep och förvirrade de med olika språk så alla inte förstod varandra. På
så sätt spred människorna sig ännu mer över hela jorden. Syftet till varför är
mycket oklart.
”Herren
sade: >> Det är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara
början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss
stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ena inte förstår vad
den andra säger.<<” (1 Mos 11:6,7)
Observera: låt oss stiga ner.
Kapitel 12-50: beskriver Israels förhistoria det vill
säga Guds relation med israeliterna och Guds förbund till de som han lovade för
Abraham, Isak och Jakob. Dessa kapitel beskriver även om vad avundsjuka kan
påverkar människas vadderingar och tankar.
I kapitel 12-25 handlar
om berättelsen om Abraham och hans resa. Gud utvalde Abraham (Abram) till att
bli stamfader till ett stort folk som Gud valt ut. Gud ingick i ett förbund med
Abraham om löftet att ge Abrahams ättlingar ett land att bo i om Abraham löd
Gud och följde den väg som Gud visade. Det handlar även om Guds storhet och
kraft att befrukta Sara som inte kan bli med barn med hjälp av Gud.
Kapitel 25-36
tar upp hur Jakob lurar sin äldsta bror och sin far Isak för att få sin fars
välsignelse som då var större än något annat då Gud var med Isak.
Esau säljer sin förstfödslorätt: Jakob lurar sin bror.
”En
dag när Jakob kokade soppa kom Esau (Edom) från markerna, alldeles utsvulten.
>> Ös upp (…) bad han Jakob, jag är alldeles utsvulten (…) <<. Men
Jakob svarad: >> Bara om du ger mig din förstfödslorätt i utbyte.<<
Då sa Esau >> Jag håller på att dö (…)<< (…) Ge mig först din ed,
sa Jakob.”
(1Mos
25: 29,31-33)
Jakob får sin fars
välsignelse: Jakob lurar
sin far med svag syn.
”Jakob
sade: >> Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig.
Sätt dig upp och ät av viltet som jag har fått, så att du sedan kan ge mig din
välsignelse.<<” (1 Mos 27:19)
Kapitel 37-50
berättar om Jakob och hans släkt. Jakob fick tolv söner som blev samfärder för
Israels tolv stammar. Bland dessa tolv fanns en son som var mest omtyckt av
Jakob och Israel men hatad av sina bröder. Det var den yngste sonen Josef.
Josef såldes till karavaner från Egypten som tog Josef till Egypten där han
sedan hölls fången i ett fängelse.
Josef och hans bröder: hatet mot Josef.
”Bröderna
såg Josef på långt håll, och innan han kom fram till dem började de smida
planer på att döda honom.”
”Juda sa till sina bröder:
vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? Kom så
säljer vi honom till israeliterna” (1 Mos 37:18,27)
Andra
moseboken
Den andra
moseboken handlar översiktligt om uttåget ur Egypten med Moses hjälp styrde Gud
ut sitt utvalda folk, israeliterna från fångeskapet av faraon i Egypten. Det är
den dramatiska berättelsen om israeliternas längtan att befrias ur slaveriet i
Egypten. Genom den andra moseboken strävar Gud efter att visa hur han/Gud
hjälper sitt folk från ett hemskt liv i fångenskap och leda dem till landet med
bättre omständigheter. I denna bok ser man Gud från två olika synvinklar: god
och hjälpsam samt fasansfull och hemsk. Andra moseboken målar upp en bild av
hur vi människor tvivlar och inte är säkra med vår tro, tro till att det finns
en Gud och hur vi endast vänder oss till högre makt vid behöv. Andra Moseboken
består sammanlagt av 40 kapitel.
Kapitel 1- 6: beskriver hur Gud ingrep för att rädda
hans folk ut från Egypten och fångenskap eftersom israeliternas förtrycktes i
Egypten då Egyptens kung såg de som ett hot för de förökade sig vilket innebar
att de blev starkare. Men det handlar om att människan inte längre kunde tro
Gud utan att få se Guds under och trots det fanns det de som trotsade Gud. Det
här är en stor förändring som har skett med människan. Synen på Gud har
ändrats, vilket väcker vrede hos Gud. Men Gud är lite delaktig i till varför
bland annat farao var så envis. Vilket lede till att faraos anhängare följer
sammaspår som deras ledare.
”Herren
sa till Mose: >> När du kommer tillbaka till Egypten skall du inför farao
utföra alla de under som jag har gett dig makt att göra. Men jag skall göra
honom hård och obeveklig så att han inte släpper folket. (…)” (2 Mos 4:21)
Kapitel 7-11: handlar om de tio plågorna som Gud
utsätter faraon i försök om att övertala och bevisa faraon Guds existens. Från
att det var syftet att visa att det är Gud som gör alla under och att man inte
kan jämföra Gud med andra som ex trollkarl. Ändrades syftet till att bli bevisa
faraon att Gud gör skillnad på Egypten och Israel. I kampen om att bevisa detta
blev följden en blodbad skapad av Gud.
Observera
följande: ”Mose sade till faraon: >> Så säger Herren: Vid midnatt skall
jag gå fram genom Egypten, och alla
förstfött i Egypten skall dö (…). Men mot israeliterna skall inte ens en
hund morra (…)” (2 Mos 11:4-5, 7)
”Herren sade
till Mose: >> Att farao inte lyssnar till er, det sker för att jag skall göra nya under i Egypten.<< Alla dessa
under gjorde Mose och Aron inför farao, men
Herren gjorde farao hård och obeveklig. Han släppt inte ut israeliterna ur
sitt land.” (2 Mos 11:9-10)
Kapitel 12-15: innehåller Guds stora behov och besatthet
att vissa sin makt och segar över faraon. Gud som var god och helig och som
hade lovat att inte förstör marken för människors skull, den Guden dräpte alla
förstfödda i Egypten bland dem ingick faraos förstfödde. Detta var
israeliternas möjlighet till frihet ut ur Egypten då faraon slängde ut israeliterna
ur Egypten efter vad Gud hade gjort. I denna här kapitlet hittar man läran om
att försöka vara i den andra situation för att få en förståelse över hur andra
har det.
”Vid
midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödda sonen till
farao på tron lik väl som den förstfödda sonen till fången i fängelsehålan, och
även allt förstfött bland boskapen.”(2 Mos 12: 29)
Till minne av
vad som egentligen är en hemsk tid, firar man påsk och offra det förstfödde av ett
rent djur. Tillminne av uttåget från Egypten med Guds hjälp. Istället för att
sörja att en stor grupp människor, barn och djur dog. Även om Israeliterna hade
tagit sig ut ur Egypten ville Gud vissa sin makt på nytt genom att förgöra
farao och hans folk.
Observera: ”Herren
talade till Mose: >> Säg åt
israeliterna att vända om (…). Faro kommer tro att israeliterna har gått
vilse (…). Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa
farao och hela hans här, och egypterna
ska inse att jag är Herren.<<” (2 Mos 14:1-4)
Kapitel 16-30: Berättar hur människan började
ifrågasätta Gud och Mose. Israeliterna ställde Gud på prov. Dessa kapitel
handlar om läran att ha tålamod och inte tappa hoppet över sig själv och Gud.
Samt att veta att allt sker med Guds timing och inte när vi vill. Men också
läran om att minnas hur långt man kommit och uppskatta det. När livet blir
tufft tappar man tålamod och man tröttna vilket israeliterna gjorde i öknen.
Detta väckte vrede hos Gud och irriterad Mose.
”Då anklagade de
Mose och krävde att han skulle skaffa dem vatten.>> Varför anklagar ni
mig?<< frågade Mose. >> Varför sätter ni Herren på prov?<<
Men eftersom de var törstiga knotade de mot Mose och sade: >> Varför har
du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn och vår boskap
ska dö i törst?<< (2 Mos 17:2-3)
I Kapitel 20-40
gav Gud Mose de tio budorden samt lagar som ska gälla israeliterna. De flesta
brotten straffades med döden. Det var alltså inte ok att döda om det inte var
Guds avsikt. Synen på infödda,
invandrare och fattiga var att man skulle visa medlidande och behandla de på
ett bra sätt. De mesta av lagarna gäller inte dessa grupper. Samt att Mose
skulle bygga ett uppenbarelsetält en boning som man kunde offra olika
offergåvor för det krävde Gud av sitt folk i olika syften bland annat för han
tog de ut ur Egypten och fångenskap.
Kapitel 31-33
Ingen annan än Mose fick se Gud för de skulle då dö och Gud talade inte med
någon annan än Mose vilket gjorde att israeliterna började klaga om att de vill
ha en gud de kunde tala med och se. Detta ledde till att Aron omedvetet skapade
en guldkalv som israeliterna började tillbe och offra till. Gud fylldes med
vrede och tänkte förinta alla de men istället bröt en strid ut, mellan de som
var på Guds sida och de som inte var. I
helhet handlar dessa kapitel om att Gud uppmanar till strid och dråp men syftet
är vad som avgör om det är rätt handling eller inte.
”Han
sade till dem: >> Så äger Herren, Israels Gud: Spänn på ert svärd och gå
fram och tillbaka genom lägret från port till port och hugg ner bröder, vänner
och grannar.<< Och Mosse sade: >>I dag har ni blivit vidgad åt
Herren, ty ni har vänt er mot era egna söner och bröder. Därför vill Herren ge
er sin välsignelse i dag.<<”(2 Mos 32:27,29)
Även om Gud
utvandrade hans utvalda folk från slaveriet i Egypten verkar det som att
israeliterna en då inte är fria. För de är begränsade till mycket och ständigt
övervakade av Mose, Aron och Gud.
Tredje
Moseboken
Den tredje
Moseboken innehåller till större del synen på kultur och traditioner samt
ceremoni. Det vill säga om offerlagar, regler för präster, renhetslagar (rena
och orena djur samt rena och orena människor). Men även om försoningsdagen och
högtider m.m. Tredje Moseboken ger även en liten bild på synen på man och
kvinna samt att Guds strävan om makt och kontroll över människor syns tydligt.
Tredje Moseboken består av 27 kapitel.
Kapitel 1-10: beskriver offerlagarna, man offrade för
att få försoning och behaga Gud. Lukten av ett brännoffer gjorde Gud nöjd och
det fanns strikta metoder och steg man skulle följa för att offra på ett rätt
sätt.
”
(…)Därefter bränner prästen alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eld
offer, en lukt som gör Herren nöjd.” (3 Mos 1:9)
Kapitel 11-16: handlar om de olika renhetslagar och om
vad som anses vara ett rent och orent djur. Renhetslagarna tillämpar även
människor, män som kvinnor. Människor med utslag (vita fläckar) och kvinnor som
har sin menstruation anser bland annat som orena till de fri klaras av prästen
som avgör. En oren människa ska isoleras i minst sju dagar. Man ser ner på
människor som är orena.
”Den som sitter
på något som mannen med flytningen suttit på (…) den som rör vid mannen med
flyttningen(…) och om mannen med flyttning spottar på någon som är ren skall
denne tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen.” (3 Mos 15:5-8)
Observera
följande: Gud skapade människorna
och t.ex. menstruation är en del av kvinnans natur, trots det har hon inget val
att vara oren under hennes mens period.
”När en kvinna har menstruation och det
kommer blod från hennes kropp, varar
orenheten i sju dagar.(…)" (3 Mos 15:19)
Människan kunder
även renas från sina synder under försoningsdagen. Människor som försonas från
sina synder får ett nytt liv genom att offra ett djur och stänka djurets liv.
Kapitel 17-27: Innehåller lagar om könsumgänge och vad
Gud ansåg var lämpligt. Människor får inte ha samlag med någon av samma kött
och blod. Verken familj medlemmar och släkter. De får inte heller ha det med
djur samt att kvinnor inte får para sig med ett djur. Människor varnas av Gud
att inte bryta hans bud och förbud. Samt om att Guds roll och position i
relation till människorna.
Genom att införa
så många lagar och regler och tala om för folket vad de får och inte får göra
är en strategi för att hålla människorna i styr och kontroll. Men de har fortfarande
fria tankar och möjlighet till att gör vad de vill. Dock skulle de straffas
hårt och dem förrådde Guds lagar. Strävan efter makt är tydligt i den. Man kan
se det i vissa delar då en del regler verkar vara orelevanta till varför Gud bodde
bry sig.
På den tiden
böckerna skrevs såg man inte invandrare som ett hot som det ses idag i vissa
områden. Förr var invandrare en grupp som tagit sig ut från hemska
omständigheter.
”Om
en invandrare slår sig ner i ert land skall ni inte förtrycka honom. Invandrare
som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du ska älska honom som dig
själv (…)” (3 Mos 19: 33-34).
I kapitel 22-25
talar de om att Gud är helig och därför ska man respektera och lydda Herren.
Allt som inte är felfritt godtas inte om offergåvor av olika slag. Gud uppmanar
till hårda straff och menar på att varje brott ska straffas med att göra samma
misstag/ fel som den som begick brottet. Exempelvis En mördares straff är att
avrättas. Det vill säga öga för öga, tand för tand.
Synen på slavar
och israeliter som hade det lite tufft var olika både gott men olika. De hade
olika rättigheter. Egentligt Gud ska man inte behandla en israelit som säljer
sig själv som slav istället som en arbetar med lön. Israeliter som säljer sig
själva för de inte kan försörja sig kunde också köpa sig fri. Men slav (oftast
en invandare) kunde man köpa och sälja och de fick inte köpa sig fri. Slavarna
tillhörde israeliternas egendom som kunde gå i arv till nästa generation. Denna
skillnad var pga. att israeliterna är Guds utvalda folk och hans slavar de
kunde inte vara andra, för Gud har tagit ut dem från slaveriet i Egypten
I kapitel 26-27
förklarar syftet med dem stränga regler och lagar som Gud hade för sitt folk
och att det var menat att israeliterna skulle belönas sen med allt got ex: föda,
ett eget land, fred och alla heligheter. Så som Gud har lovat de. Men om inte de
rättade sig efter hans bud och lagar ska de straffas som aldrig förr. Med
brutal och hemska straffa, äta sina barns kött, överfallen av deras fiender och
allt mörkt.
Fjärde
Moseboken
Den fjärde
Moseboken tar bland annat upp om den 40 årliga långa vandringen i öknen. Folket
hade nu börjat tvivla på Gud ännu mer och trodde inte lika mycket på Guds
ord. Det handlar även om lagen om svartsjuka
det vill säga åtgärder vid misstanke om otrohet Denna del av de fem
Moseböckerna är den som förberedde folket för den strid de skulle möta, strid
mellan israeliterna och de olika mark och område som dem tog över. Den fjärde
Mose boken innehåller svek, tortyr, skam, hat och kärlek. Denna bok består
totalt av 36 kapitel.
Kapitel 1-4: Beskriver om Guds befallning om att
mönstra (gruppera de i olika grupper) israeliterna. Det skulle vara en man från
varje stam (de tolv stammarna) som skulle bli över huvuden över sin familj. Det
var mycket organiserad, släkt för släkt och familj för familj m.m. Bland dessa
tolv stammar var det en stam Leviternas/ Levis stam som blev Guds egendom, de
arbetade för Gud (Levi= Josefs bror = Jakobs tredje son). Varje grupp fick
olika arbetsuppgifter som de skulle göra. Gud har avskilt leviterna från de
andra för att dem skull utföra israeliternas tjänst i uppenbarelsetältet. På så
sätt händer det inget med israeliterna om de skulle komma åt helgedomen, de
skulle alltså inte dö som Arons söner gjorde). Det talas även om arbetsrättigheter
som tas upp och villkor. Från 25 (18
idag) år och uppåt hade man arbetsplikt och från 50(pension) behövde dem inte.
Kapitel 5: Det är inte acceptabelt att vara otrogen
speciellt om är kvinna. En kvinna som misstänks av sin man ställs inför prästen
som ska lägga en förbannelse över vatten som kvinna ska drick och på så sätt
får man veta om hon har varit otrogen eller ej. Om svaret är ja kommer Gud göra
henne till åtlöje och se till att hennes buk svullnar och hennes underliv
vissnar.
Observera: Gud
var emot trolldom och magi.
Förbannelser är en del av häxa fasoner. Detta sker i de så kallade lagen om
svartsjuka. Även om det är mannen som grips av svartsjuka så är det kvinnan som
ska testas och eventuellt straffas.
Kapitel 10-12: Gud förberedde israeliterna till när de
skulle få sitt utlovade land. Genom att tillverka silvertrumpet som samlade och
kallade dit ex hövdingar och överhuvuden. Gud visar sitt folk till deras
utlovade land. Dock uppstår irritationer från bägge parterna. Folket och Mose
tappar hopp då de blir utsvultna och vill ha födda.
Mose började
göra det vi alla gör när vi inte längre orkar och inte förstår varför inget
blir som vi har tänkt oss, han började ifrågasätta Gud och satt Gud på prov.
”Mose hörde
folkets klagan från varje släkt (…). Herren greps av häftig vred och Mose blev
upprörd och sade till Herren: >> Varför handlar du så illa mot din
tjänare? Varför har jag råkat i onåd, varför har du gett mig hela detta folk
att bära? Om du skall behandla mig så här döda mig då hellre (…)<<”( 4
Mos 11:10-11,15). I den här delen lär
man sig och tålamod och uthållighet och inte tappa hopp om Gud.
Kapitel 13-20: Dessa kapitel visar på att genom att trotsa Gud och gör det motsatta
av vad Gud vill leder till ännu en straff. I kapitel 14 talar Gud om sig själv i andra
person om som människa, ”så länge jag lever. Vad menas med så länge jag lever,
finns det begränsad tid förr Guds existens eller så länge Gud lever bland
oss? De nämns även om att Mosse lyckas
övertala Gud som om Gud har ett samvete och en omedveten.
Utöver faktum
att Gud börjar får liknande egenskaper och innehåll som en människa så höll det
på redan i kapitel14-18 att ske revolt mot Gud.
Folkets vred och avundsjuka mot Mose och Herren började bubbla upp till
ytan. Vid missnöje och obehag ställs Moses och Herrens handling hittills till
föressvars. Folket vill veta varför de inte kan ta mer kontroll över sitt öde
istället för att följa Mose som följer Guds ord. Det gick så långt som att folket
(israeliterna) ifrågasatte Guds existens. Israeliterna ansåg att det var Moses
påhittigheter att föra ut de från Egypten och ända till öknen. Lösning till
detta problem var att Gud valde vilka som var heliga och kunde närma sig honom.
Men det fanns trots detta de som blev utvalde som ändå vägrade De som vägrade
att tillhöra Gud och resten som inte valdes ut förintades av Gud. Genom denna handling fick de som var kvar
vittna ännu än gång Guds verk.
Vad Gud än
gjorde kunde ingen få stop på israeliternas klaga om det ena och det andra.
Denna gång klagade de om att dö av törst. I kapitel 20 får man se hur Mose
begår sin första synd och Aron med. Gud skulle hjälpa både Mose och Aron att ge
vatten till folket dock begick de misstaget att inte lita på Gud helt och
hållet och började fråga folket om de kunde ge de vatten ur klippan istället
för att bara ge de så som Gud hade bet de.
På så sätt trotsade Mose och Aron Gud för de inte litade på Herren
därför höll inte Gud helig. De blev bestraffade genom att Aron dog.
”Men
Herren sade till Mose och Aron: >> Ni litade inte på mig och höll mig
inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling
in i det land som jag har gett dem.<<”( 4 Mos 20:12).
Kapitel 21-24: Handlar först om hur israeliternas invandrade
i Kanaan och andra områden. Men även historian om Bilema och hur han löd Gud
punkt till pirka vilket var unikt till skillnad från hur alla andra hade betet
sig hit tills. Bileman var en profet som sändes av Balak, kungen av Moab dagens
Jordanien för att förbanna israeliterna. Men Bilema hade slutit ett förbund med
Gud om att allt han säger i själva verket är ord som Gud valt. Med andra ord
Bilema kunde inte förbanna israeliterna för de var Guds folk och Gud skulle
inte låta det hända till sitt folk. I dessa kapitel tar man lärdom om att håll
vid det du lovat och låt dig inte frestas. Den som är loja och håller sitt ord
belönas med något större. Bilema vägrade att trotsa Gud för att hjälpa kung
Balak och förbanna hans fiender, israeliterna. Bilema lydde Gud och slapp synda
och bli bestraffad.
Kapitel 25-30: handlar om hur kvinnor fick arvsrättens
om tidigare endas gällde män. Bland
israeliterna fick varje grupp en del av marken i Israel. Mark gavs till
manligasläktingar men detta bröts, efter att Selofchads döttrar frågade om
döttrar och kvinnors arvsrätt. Sedan tas även synen på lagar om löfte upp då
det skiljer sig på hur man ska hantera en man som lovar till något och en
kvinna och vad följderna är för en man och för en kvinna.
Män måste hålla
det de lovat Gud och vår inte ta tillbaka sina ord. Kvinnor som har lovat något
för Gud får hålla det om en manlig roll i deras familj eller släkt inte avbryter
och inte godtar det de lovat. För då avbryts det kvinnan lovat och hon kan inte
hålla löftet. Men hon straffas inte av Gud. Kvinnans förutsättningar till att
hålla ett löfte till gud är beroende på manens åsikter.
”Kvinnans
man kan ge giltighet åt varje löfte och varje edlig förpliktelse om späkning,
och han kan upphäva dem.” (4 Mos 30: 14).
Kapitel 34-36: beskriver om hur Gud fördelade Israels
mark. Det blev en liten stadsstat. Döttrar/kvinnor fick gifta sig med vem de
vill men han måste komma från samma stam (fädernestam) så att alla stammar
skulle kunna behålla sin mark. Gud hade även delat en mark för mördare. Gud
menade på att mördare ska ha ett område där de kan fly. Mer riktad till de som
har dödat någon men att det inte var med avsikt. En mördare får en egen
asylstad. Dock om man dödar någon med ett föremål samt med avsikt är man en
mördare och ska straffas med döden.
Femte
Moseboken
I den femte
Moseboken är en stor del av innehållet upprepning av texter från de tidigare
Moseböckerna. Ännu en gång får man en beskrivning av de tio bud orden, lagen om
orent och rent djur och människor. Man får även ta del av Moses avskedstal
innan hans död. Denna boks huvud syfte är läran om att med lydnad följer
välsignelse. Samt att boken består av 34 kapitel.
Kapitel 1-13: handlar om Moses första tal till
israeliterna när han ännu än gång går genom vad Gud gjort för sitt folk och vad
Gud nu väntar sig av israeliterna vilket är att de ska lyda, frukt och tro på
Gud.
I det femte och
sjätte kapitlet lär man sig om att genom
lydnad och tro till Gud samt genom att följa Guds bud och inte väcka vrede hos
Herren har man en bra chans att ha det bra och ett långt liv. Samt att Gud inte
är tillfällig och är för alltid. Men även att människan ska tro på Gud genom
bra och dåliga tider. Så man inte slutar tro på Gud efter man fått det man
vill. Kapitel 7-8 menar Mose på att man inte ska bryta förbundet med Gud och
sluta ett med främmande folk man möter på. Genom att inte bryta förbundet
mellan Gud och israeliterna ska man följa Guds lag och frukta Gud så man vandra
hans väg.
I kapitel 9-11
lär man sig om att vara tacksam och inte tro att man är bättre än vad man egentligen
är.
”Du
ska veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud ger
dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.”
(5
Mos 9:6).
Kapitel 12-13 beskriver
Guds planer om en plats där man ska kunna delta i gudstjänst samt att Gud
faktiskt menar på att det finns perioder där vi prövas av Gud.
”Om
en profet eller drömskådare träder fram hos dig, utlovar ett tecken eller under
och vill övertala dig att tjäna andra gudar, som du inte känner och om detta
tecken eller under inträffar, skall du inte lyssna till vad en sådan profet
eller drömskådare säger, ty Herren, er Gud, vill sätta er på prov (…)” (5 Mos
13:1-3)
Man ska alltså inte
bli lurad att tro på andra gudar än Herren. Dessa som försöker övertala oavsett
vilka de är ska dödas. Man ska bland annat inte tro på andra gudar för de som
gör det offrade sina egna barn åt gudarna, vilket anses vara fel. Men ändå
menar man nu på att om ens eget barn skull försöka övertala en till att tro på
andra gudar så är det ok att förinta/döda ens eget barn. Lika hemsk handling
för olika syften.
Kapitel 14- 17: nämner blanda annat om att det inte
kommer finns flera fattiga den dagen då israeliterna får komma till deras
utlovade land. Men också om regler och dom och hur vida man ska ta ställning
när ett brott har skett. Samt om att Gud menar på att det ska finnas en kung i
deras utlovade land. En kung av samma sort, det vill säga inte en främling, så
han inte tar med sig sin tro på andra gudar och för att så han inte behandlar
israeliterna illa. Det ska var en kung som är som de och som fruktar Gud.
I kapitel 15 lär
man sig om att det inte lönar sig att vara självisk. Det tillför endas en synd
som man måste svara på. Bättre att tänka på andra och vara till en hjälpande
hand. I kapitel 16-17 redovisas hur man såg på rättvisan och hur man dömde i
domstol. Rättvisan ansågs vara det som man själv med utgångspunkt av vad Gud
anser var rätt. Vid dom skulle man inte
vara partisk och endast döma utifrån det rätta.
”Du
skall inte vränga rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty
mutor gör den vise blind och fördärvar saken för den som har rätt. Den rätta,
endast det rätta ska vara din strävan (…).” (5 Mos 16:19-20)
Den som begick
brott antingen för den gjorde något man inte fick eller om man bryter förbundet
med Gud ska man då straffas med döden genom att stenas (misshandel + dråp). Fast
det behövs alltid minst 3 vitten för att det ska få ske.
Kapitel 18-25: handlar till stor del om hantering av
brott fall i domstolen samt om nya lagar som krigslagar, äktenskap och
skilsmässa. Även olika påbud.
Kapitel 18 talar
om leviter (dagens munkar) och präster som ses som ett högre folk eftersom de
valdes av Gud till att tjäna Gud hela tiden. Präster har rätten till att få en
andel av allt som folket offrar till Gud. Gäller inte Leviterna deras egendom
är Gud. Det nämns även om hur man skiljer en falsk profet från en äkta. Det är
om den profeten säger inte slår in, är han inte från Gud annars är det gud som
talar genom profetens kropp.
I kapitel 20
beskrivs hur man ska gå till väga innan man sänder män ut på strid. Det viktiga
är att de inte får vara rädda för vad dem ska möta för Gud är med dem. Men
också om att prästerna har ansvar att informerar männen som ska ut i strid om
följande. De som fick strida var de som inte hade något att förlora t.ex. en
kvinna som väntar att gifta sig med. Innan en strid måste man erbjuda fred om
motståndaren godtar kommer dennes folka att bli tvångsarbetare för israeliterna
istället för att de mister sina liv.
Tidigare nämndes
det att israeliterna inte får gifta sig med andra människor som inte är en del
av Guds folk. Eftersom de kan medföra sina gamla gudar och övertala
israeliterna. Dock om en man vid strid faller för sin kvinnliga fånge får han
ta henne hem till sig och efter hon sörjt sin familj kan de leva tillsammans.
Kapitel 22
introducera oss till lagarna om sexuella förhållanden. En flicka som blir
anklaga om att hon var oskuld innan äktenskap ska bevisa att anklagelserna är
fel annars om de inte kan bevisa det eller om anklagelsen är riktiga straffas
flickan med att stenas tills döds bara för att hon inte var oskuld när hon
gifte sig med sin man. En sådan kvinna menar man har haft samlag i sin far och
därför är hon en hora.
”Men om
anklagelserna är riktiga (…) skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och
utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom
att hora i sin fars hus gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall
utrota det onda ur folket.” (5 Mos 22:20-21)
De lagar som
fanns om sexuella förhållanden kan ha vart orsaken till många av dagens syn på
kvinnor/flickor som har förhållande utanför äktenskap, samt synen på hur en
person som våldtar en flicka bör straffas.
Dessa lagar är både motbjudande och ändå rimliga. Straffen till
sexuellförhållande utanför äktenskapen är med döden. Med överfall menade man att om flickan våldtog
utanför staden då ska manen straffas. Men om övergreppet hände inom staden hon
bor i då menar man på att det är flickans fel att on inte ropade på hjälp och
var därför villig och då är det bägge som straffa. Flickan för hon inte ropade
på hjälp och mannen för han överföll någon annans kvinna.
Kapitel
24-25 handlar om hur en man som skiljt
sig med sin fru aldrig får ta henne tillbaka om hon har gift sig efter deras
skilsmässa. Eftersom hon är oren. Dessa kapitel innehåller även hur varje
individ ska straffas för sitt individuella brott. T.ex. en far får inte dödas
åt sitt barns brott eller tvärtom. Det handla också om vad som händer när en
man utan söner dör och frågan om vem som ska ärva honom ställs. Bara för att en
mans tillhörighet ska försätta att ärvas inom familjen ska hans bror gifta sig
med sin svägerska. Detta kallas för svågerplikten. Brodern och hans svägerskas
barn kommer att ses som den dödes mans son. Brodern har egentligen inga val än
att gifta sig med svägerskan annars kränker/ behandlar honom illa.
Kapitel 26-34: handlar i stora drag om välsignelse och
förbannelse. Och till sist om Moses död.
Det gäller att frukta
och lyda Gud på så sätt välsignar han en och man får allt got och Gud är med en,
hör ens bön osv. Men den som inte fruktar och lyder Gud, förbannas och kommer
dag on natt uppleva att hans liv hänger på tråd och kommer för all framtid vara
räd och lida av allt som är hemskt. Den som överger edsförbundet mellan gud och
en själv den ska personen straffs med all förbannelse som finns i Moseböckerna
och ingen ska minnas individen.
Vi har fått den
kunskap om vad Gud vill av oss med minsta detalj och förväntas leva upp till
alla lagar och bud. Det hade lovat oss något gott ett liv fylld med allt annat
än ont och ett långt liv där vi skulle tacka Gud och ha med oss Herren i våra
hjärtan och själ.
Analys
Det är svårt att
veta vad de fem Moseböckerna egentligen vill säga då de uppfattas olika
beroende på vem som läser den och i vilket syfte man läser den. Men med mitt
kritiska tänkande är min teori och uppfattning jag får, utifrån vad jag har
läst, förstår och tänkt kring är att texterna vill förmedla ett budskap om att
vi människor inte är större än ett sandkorn i Guds ögon och att vi ska veta om
att det finns en högre makt som övervakar oss. Genom detta budskap ska människa
rätta sig efter de lagar och reglar som tidigare nämnt för att sedan kunna leva
i ett samhälle under Guds kontroll. Inte ett demokratiskt samhälle, då det
skulle ha vart för tidig för sin tid men lite mer likt ett samhälle med en
diktator sär Gud är diktatorn.
Jag tror att det
var så för att följande:
1)
Vi
möter Gud i dessa böcker först när människor lever i misär och vänta på bättre
dagar ex en diktator kommer oftast i makten under en tid människor har tröttnat
på tidigare ledare eller när något går dåligt i samhället och människor vill ha
en ny tänkare som erbjuder bättre villkor. Vilket Gud gjorde. Gud erbjöd
människorna om att fria de från slavsamhälle och hemskhet och leda de till en
bättre och friar plats- det utlovade landet.
2)
Sedan
efter den nya tänkaren (Gud) börjat få lite av människors tillit ändras
villkoren och de blir stängare och svårare att leva upp till. Ex: Hitler
övertalade folkets rötter då han lurade de med sin politik och allt han lovade.
Sedan när han fick deras förtroende ändrades villkoren och han blev hemsk.
3)
Under
tiden då detta pågår finns det alltid de som klagar, säger emot och som skapar
uppror. Vilket israeliterna började gör när de höll på tappa hopp, när de
vandrade i öken för så många år och när de ville ha mat och dryck osv. Ex. när
det libyska folket gjorde uppror mot deras f.d. diktator Muhammed al-Gaddafi,
ledde till protest och vidare till ett inbördeskrig. Det jag vill säga är att
omständigheterna ändras vilket naturlig gör att folket påverkas och blir
upprörda.
4)
Till
sist efter det skett oro bland folket (israeliterna) blev Gud strängare,
strängare regler och lagar infördes. Guds vrede blev hemskare osv. Alltså samma
resultat som en vanlig diktator eller en person med makt skulle agerat liknande
när den börjar uppleva att den håller på att tappa både makten och kontrollen
över sitt folk. Det slutar antingen i blodbad (vilket hände i andra Moseboken)
eller strängare regler/lagar och mer övervakning.
Mina
åsikter
Jag tycker
personligen att texterna i Moseböckerna var allt från förvirrande, brutal,
rättvis och återigen förvirrande. Därför att i många delar talar Gud emot det
han tidigare säger. Ex: Man ska inte döda. Sedan säger han i flera upprepande
tillfällen att man ska stena någon till döds, att han ska för inta dem, döda
alla först föda och i femte Moseboken talade man om att det är ok för äldre män
att stenar en pojke till döds för han inte lever upp till hans föråldras krav
och för han inte lyder dem osv. Jag tycker även att det är super konstigt att
människan kan övertala Gud, påverka Guds tankar och känslor.
Jag har lagt
märke till att det finns tydliga spår från hur samhället då och hur det har
påverkat Moseböckerna. Det största tecknet på det var den bristen på kunskap om
sjukdomar. Som i böckerna redovisade som något orent och därför ska personen
med utslag eller vita fläckar isoleras. Det skulle vara så att personen bara
hade Dariens sjukdom. En sjukdom som man idag känner till men som då sågs som
orenhet och mycket främmande. Förutom sjukdom, är det så att Gud åter igen
talare emot sig själv. En kvinna som har sin mens är oren och allt hon sitter,
ligger och rör på är oren den med. Samt om hon skulle ha samlag är både hon och
manen orena i 7 dagar. Hur kommer det sig det som Gud själv har skapat och det
som är naturligt orent?
Jag tror även
att den/ de som skrev Moseböckerna använder sig av att nämna Gud för att införa
regler/lagar och förbud utifrån vad som då ansågs var rätt och fel. För att
försäkra sig om att inga ska bryta mot lagarna och reglerna och på sås sätt skrämmer
man människorna med att säga att Gud kommer straffa de som bryter hans lag med
hård straff. Författarna använder sig av att vid varje uppmaning slutar texterna
med ” Jag är Herren, er Gud” och kanske för att håll tron om Gud vid liv.
Vad jag tycker
är lite underligt är att, som barn har många troende växt upp med en god och
underbar bild av Gud. Men i själva verket utifrån dessa fem böcker har Gud en
brytningspunkt och vid det tillfället täcks världen av hans vred. Frågan är vad
skiljer Gud från alla mörka monster då? Vi människor av kött och blod ärvde
Adam och Evas synder, vilket gör att vi ständigt ska sträva mot att få våra
synder förlåtna. Vi ska ha egenskaper av gott och ont, inte Gud
I hel het har
jag fått olika åsikter om dessa böcker.
Det som har vart
dåligt med dessa böcker är strukturerna. Antingen är man emot eller för. Det
vill säga att det är konstigt att Gud, en högre makt som många tror på än idag
går emot sina egna bud. Men också tankar
om män och kvinnor, äktenskap och våldtäkt. Dessa tycker jag är orimliga och
återigen går Gud emot sig själv. Mose sa att Inget ont kommer hända
israeliterna. Men tänk om det var en israelitisk flicka som blev överfallen
utanför sin stad, är det hennes fel fortfarande och ska hon stenas till döds?
Det som däremot
vart bra med Moseböckerna är synen på invandrare och slavar och att dessa är två
grupper som Gud alltid försvarar och menar på att dessa ska man inte göra illa.
Det som också var bra var att även döttrar kunde ärva efter sina pappor.
Men som sagt har
tiden, kulturell, samhället och de som skrev böckerna påverkar texterna. Därför
att texterna är fyllda med tendens, tendens att tvinga på än att tro på Gud
annars har man inget val, men detta är mer för de som är fundamentalistiska och
inte kan kritiskt granska dessa böcker.
Lösning
Om jag skrev
dessa texter om då skulle jag självklart ha ändrat på synen på människans liv,
kvinnor och män. Det skulle inte finnas så hårda straff för de flesta av
straffen var döden vilket strider emot människans rätt till liv. Jag skulle ha
kvar de tio budorden och faktiskt tillämpa allt annat efter de och
levnadsvillkoren. Om jag skriver om den från samhället och de levnads villkor
vi har idag skulle hela budskapet ändras. Eftersom jag tror att budskapet med
de riktiga Moseböckerna (inte min version) är att människan ska stäva efter Gud
eftersom allt är omöjligt utan Gud. Idag fysiskt är inte allt omöjligt utan Gud
men enligt mig och min tro är vi fortfarande i behov av Gud och bör sträva
efter Gud men inte på samma sätt.
Jag tycker
personligen att texterna i Moseböckerna var allt från förvirrande, brutal,
rättvis och återigen förvirrande. Trots det var de otrolig bra då jag fick
tänka och tänka som en samhällsvetare och inte som Queen den kristna tjejen som
tidigare aldrig vågade ifrågasätta och läsa Bibeln med kritiska ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar