Privatreligion – Anna Broberg
Sammanfattning
Anna Broberg vill fördjupa sig i frågan om
privatreligiositeten i Sverige. Hon har stött på olika människor som säger sig
vara religiösa men inte tro på Gud. Anna är själv kristen och misstänker att
både hon och dom som tror på något och kallar sig relisiösa men som inte tror
på just ”Gud”, ändå möts på samma bana ju djupare hon forskar kring svaren om
privatreligiositeten.
Den danske forskaren Per Salamonsen skriver att begreppet kristen kan variera från individ till individ. Identiteten inom kyrkan kan ha varierat med tiden eftersom kyrkan är beroende av medlemmarna och anpassar sig därför efter medlemmarnas behov. Ett exempel på det kan vara att Jesus Kristus inte näms lika ofta i predikan som förr eftersom kyrkans medlemmar vill höra annat som kan påverka dom i det vardagliga livet allt mer oftare. Sekulariseringen av kristedomen har förändrat uppfattningen av ”religiös kristen”. Kyrkans medlemmar går allt mindre till kyrkan för att delta i gudstjänster och kyrkan har i sin tur tagit en allt mindre roll inom sjukvård. Dock finns boende för hemlösa och hjälp för fattiga kvar i kyrkan. Enligt Eva Hambergs bok ”Kristen på mitt eget sätt” nämner hon att religionen inte är lika specifik och tydlig som den var en gång i tiden. Nu för tiden är den ospecifierad eftersom människor som kallar sig religiösa ändå tror på ett högre väsen än mänskligheten. Därav kommer även privatreligion in i bilden. Människor som kallar sig för kristna utför inte längre dom traditionella rutialerna inom kyrkans bestämmelser eftersom det känns väldigt konstigt då dessa inte har någon betydelse i vardagen utan anses mer som en symbolisk ritual, ”bara för att” det ska bli gjort.
Ett stycke text som Anna Broberg skriver definerar denna korta sammanfattning på ett mycket bra sätt: ”Jag tror på någonting, vad vet jag inte riktigt.” Detta är som pricken över i:et. Man tror på ett högre väsen men vet inte riktigt vad detta väsen är eller om det ska definieras som ”Gud” bara för att följa med strömmen och passa in i samhället.
Enligt undersökningen i Norrköping visar det sig att
majoriteten är religiösa på sitt egna personliga sätt. Andra kan inte riktigt
lägga fingret på att definira sig själv som religiösa eller inte och vissa är
inte intresserade av religion eller religiösa frågor alls över huvudtaget.
Inför undersökningen i Uppsala gav man bara tre alternativ
för svar till skillnad från Norrköping där det även fanns andra alternativ som
exempelvis jag tycker inte att något av alternativen passar in på mig m.m.
”Jag är bekännande kristen”, ”jag är kristen på mitt egna
personliga sätt” och ”jag är inte kristen”. Majoriteten svarade ”Jag är kristen
på mitt eget personliga sätt”. Utav dessa var det 75% som svarade att dom
aldrig bad.
Under 90-talet gjorde SIFO en undersökning på 2003 personer
mellan åldrarna 15-75 år där majoriteten svarade att det finns någon slags ande
eller ett högre väsen. Strax bakom kom den andra kategorin som valde svaret
”jag vet inte vad jag ska tro på”. Marknadsundersökningen visar att majoriteten
mycket sällan går på Gudstjänster. Undersökningen visar även att kvinnor är den
större gruppen av båda könen som tror på att det finns en Gud eller ett högre
väsen. Det är viktigt att först klargöra för sig själv vad den kristna tron
betyder för mig som individ samt att kunna definiera sig själv och se sig själv
som ett med religionen.
Reflektion
Att reflektera över detta arbete har varit spännande då jag
personlig är kristen ortodox och känner igen många av svaren och definitionerna
i min vardag. Jag stöter alltid på människor i min omgivning som säger sig tro
på Gud inom den kristna religionen men som aldrig går på Gudtjänster eller har
tagit konfermationen. Andra säger att dom är troende och ber till något/något
”där upp” men dom vet inte vad eller vem det är.
Till och med Albert Einstein
sa:
”Den som inte tror på ett högre väsen än mänsklligheten måste vara helt
dum i huvudet, eftersom det finns saker som mänskligheten inte kan förklara.
Allt kan inte vara en perfekt slump.”
Under denna tid som jag har läst igenom
arbetet som har utförts av Anna Broberg har jag som nämnt ovan, känt igen mig
själv genom olika senarion. Hon nämner även något viktigt på slutet och det är:
”Jag
anser att det är av högsta vikt att först klargöra vad som är en kristen tro
och vad som krävs för att kalla sig kristen innan man kan göra undersökningar
som behandlar vad svenska folket säger sig tro på.”
Många av mina vänner går till kyrkan, ber
och fastar. Men när man ställer dom frågan om varför dom fastar så svarar dom
att det är en del av religionen. Mer än så vet dom inte. Då känner jag att man
inte har ett riktigt bra grepp om vad religionen står för. Men samtidigt vet
man aldrig vad som föregår hemma, om det kanske är tvång hemifrån eller från
annat håll.
Det viktigaste för mig inom allt och inte
enbart religion är att man tar reda på så mycket det bara går innan man ger sig
ut på äventyr. Har man verklligen valt en relligion så tycker jag att man ska
utforska religionen och ifrågasätta så mycket det bara går. Det leder till att
du får svar på en massa frågor och det i sin tur leder till att du även kan
avancera dig ytterligare i religionen eller tvärtom, att du drar dig ur
religionen allt mer.
Som marknadsundersökningarna i både
Norrköping och Uppsala visar så har kristendomen runnit ut med sanden allt
eftersom tiden går. Sverige har ända sedan Gustav Vasas tid (ca. 1500-talet)
varit kristet och tillhörde den protestantiska rörelsen. Vasa inför
kristendomen som stadsreligion och lät därmed kyrkor byggas i större utsträckning
än tidigare. Fram till mitten av 1950-talet var Sverige fortfarande ett
religiöst land med kristna värderingar. Om inte jag minns fel så var det år
kring 2006/2007 då moderaterna intog riksdagen efter valet och därmed sa att
Sverige tar avstånd från den svenska kyrkan. Sverige förklarades som ett icke
religiöst land. Efter det så har frågan kring religion varit väldigt känslig i
samhället, vilket den inte var förr. För nu var det helt plötsligt ”tabu” att
tro på Gud och gå till kyrkan, den trenden är nu ute fick man höra. Man skulle
som medborgare vara liberal och tro på allt och alla för att det skulle vara
jämt i samhället, då ingen är bättre än den andra oavsett religion eller
trossamfund. Man får inte glömma att Sveriges regler, normer, ordspråk, lagar,
samhällsuppbyggnaden är i grund och botten ur ett kristet perspektiv, vilket vi
har Vasa att tacka för. Det jag skulle vilja se mer utav i ditt arbete är
proportionella tidslinjer från början av 1900-talet fram till idag. Ett diagram
som visar studier och marknadsundersökningar inom kristendomen rolls, hur det
var då ich hur det är nu. En anna sak vi inte får glömma är att en stor våg av
invandring kom till Sverige i början på 60-talet vilket ledde till att
indrakstrukturen i Sverige förändrades, olika religioner blomstrade och nya
traditioner följde med över gränserna.
Det skulle även varit spännande att få se hur en marknadsundersökning ser ut om man jämför Stockholm med andra storstäder som exempelvis Göteborg eller Malmö.
Det skulle även varit spännande att få se hur en marknadsundersökning ser ut om man jämför Stockholm med andra storstäder som exempelvis Göteborg eller Malmö.
Personligen har jag varit i Finland
(Espo) och där står tiden still när det kommer till religion. Finland är
fortfarande ett kristet land och vart du än går så ser man medborgare som
utövar den kristna religionen. Dom har till och med en kristen tv-kanal, vilket
Sverige har har haft. Dock brukade den svenska kyrkan sända Gudtjänster på SVT för
ett par år sedan men det är sällan dom gör det nu för tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar