Privat religion - Edessa Marouki

Privatreligion – Anna Broberg

Sammanfattning

Anna Broberg vill fördjupa sig i frågan om privatreligiositeten i Sverige. Hon har stött på olika människor som säger sig vara religiösa men inte tro på Gud. Anna är själv kristen och misstänker att både hon och dom som tror på något och kallar sig relisiösa men som inte tror på just ”Gud”, ändå möts på samma bana ju djupare hon forskar kring svaren om privatreligiositeten. 

Den danske forskaren Per Salamonsen skriver att begreppet kristen kan variera från individ till individ. Identiteten inom kyrkan kan ha varierat med tiden eftersom kyrkan är beroende av medlemmarna och anpassar sig därför efter medlemmarnas behov. Ett exempel på det kan vara att Jesus Kristus inte näms lika ofta i predikan som förr eftersom kyrkans medlemmar vill höra annat som kan påverka dom i det vardagliga livet allt mer oftare. Sekulariseringen av kristedomen har förändrat uppfattningen av ”religiös kristen”. Kyrkans medlemmar går allt mindre till kyrkan för att delta i gudstjänster och kyrkan har i sin tur tagit en allt mindre roll inom sjukvård. Dock finns boende för hemlösa och hjälp för fattiga kvar i kyrkan. Enligt Eva Hambergs bok ”Kristen på mitt eget sätt” nämner hon att religionen inte är lika specifik och tydlig som den var en gång i tiden. Nu för tiden är den ospecifierad eftersom människor som kallar sig religiösa ändå tror på ett högre väsen än mänskligheten. Därav kommer även privatreligion in i bilden. Människor som kallar sig för kristna utför inte längre dom traditionella rutialerna inom kyrkans bestämmelser eftersom det känns väldigt konstigt då dessa inte har någon betydelse i vardagen utan anses mer som en symbolisk ritual, ”bara för att” det ska bli gjort. 

Ett stycke text som Anna Broberg skriver definerar denna korta sammanfattning på ett mycket bra sätt: ”Jag tror på någonting, vad vet jag inte riktigt.” Detta är som pricken över i:et. Man tror på ett högre väsen men vet inte riktigt vad detta väsen är eller om det ska definieras som ”Gud” bara för att följa med strömmen och passa in i samhället.

Enligt undersökningen i Norrköping visar det sig att majoriteten är religiösa på sitt egna personliga sätt. Andra kan inte riktigt lägga fingret på att definira sig själv som religiösa eller inte och vissa är inte intresserade av religion eller religiösa frågor alls över huvudtaget.

Inför undersökningen i Uppsala gav man bara tre alternativ för svar till skillnad från Norrköping där det även fanns andra alternativ som exempelvis jag tycker inte att något av alternativen passar in på mig m.m.

”Jag är bekännande kristen”, ”jag är kristen på mitt egna personliga sätt” och ”jag är inte kristen”. Majoriteten svarade ”Jag är kristen på mitt eget personliga sätt”. Utav dessa var det 75% som svarade att dom aldrig bad.

Under 90-talet gjorde SIFO en undersökning på 2003 personer mellan åldrarna 15-75 år där majoriteten svarade att det finns någon slags ande eller ett högre väsen. Strax bakom kom den andra kategorin som valde svaret ”jag vet inte vad jag ska tro på”. Marknadsundersökningen visar att majoriteten mycket sällan går på Gudstjänster. Undersökningen visar även att kvinnor är den större gruppen av båda könen som tror på att det finns en Gud eller ett högre väsen. Det är viktigt att först klargöra för sig själv vad den kristna tron betyder för mig som individ samt att kunna definiera sig själv och se sig själv som ett med religionen.

Reflektion

Att reflektera över detta arbete har varit spännande då jag personlig är kristen ortodox och känner igen många av svaren och definitionerna i min vardag. Jag stöter alltid på människor i min omgivning som säger sig tro på Gud inom den kristna religionen men som aldrig går på Gudtjänster eller har tagit konfermationen. Andra säger att dom är troende och ber till något/något ”där upp” men dom vet inte vad eller vem det är. 

Till och med Albert Einstein sa:

”Den som inte tror på ett högre väsen än mänsklligheten måste vara helt dum i huvudet, eftersom det finns saker som mänskligheten inte kan förklara. Allt kan inte vara en perfekt slump.”

Under denna tid som jag har läst igenom arbetet som har utförts av Anna Broberg har jag som nämnt ovan, känt igen mig själv genom olika senarion. Hon nämner även något viktigt på slutet och det är: ”Jag anser att det är av högsta vikt att först klargöra vad som är en kristen tro och vad som krävs för att kalla sig kristen innan man kan göra undersökningar som behandlar vad svenska folket säger sig tro på.”

Många av mina vänner går till kyrkan, ber och fastar. Men när man ställer dom frågan om varför dom fastar så svarar dom att det är en del av religionen. Mer än så vet dom inte. Då känner jag att man inte har ett riktigt bra grepp om vad religionen står för. Men samtidigt vet man aldrig vad som föregår hemma, om det kanske är tvång hemifrån eller från annat håll.

Det viktigaste för mig inom allt och inte enbart religion är att man tar reda på så mycket det bara går innan man ger sig ut på äventyr. Har man verklligen valt en relligion så tycker jag att man ska utforska religionen och ifrågasätta så mycket det bara går. Det leder till att du får svar på en massa frågor och det i sin tur leder till att du även kan avancera dig ytterligare i religionen eller tvärtom, att du drar dig ur religionen allt mer.

Som marknadsundersökningarna i både Norrköping och Uppsala visar så har kristendomen runnit ut med sanden allt eftersom tiden går. Sverige har ända sedan Gustav Vasas tid (ca. 1500-talet) varit kristet och tillhörde den protestantiska rörelsen. Vasa inför kristendomen som stadsreligion och lät därmed kyrkor byggas i större utsträckning än tidigare. Fram till mitten av 1950-talet var Sverige fortfarande ett religiöst land med kristna värderingar. Om inte jag minns fel så var det år kring 2006/2007 då moderaterna intog riksdagen efter valet och därmed sa att Sverige tar avstånd från den svenska kyrkan. Sverige förklarades som ett icke religiöst land. Efter det så har frågan kring religion varit väldigt känslig i samhället, vilket den inte var förr. För nu var det helt plötsligt ”tabu” att tro på Gud och gå till kyrkan, den trenden är nu ute fick man höra. Man skulle som medborgare vara liberal och tro på allt och alla för att det skulle vara jämt i samhället, då ingen är bättre än den andra oavsett religion eller trossamfund. Man får inte glömma att Sveriges regler, normer, ordspråk, lagar, samhällsuppbyggnaden är i grund och botten ur ett kristet perspektiv, vilket vi har Vasa att tacka för. Det jag skulle vilja se mer utav i ditt arbete är proportionella tidslinjer från början av 1900-talet fram till idag. Ett diagram som visar studier och marknadsundersökningar inom kristendomen rolls, hur det var då ich hur det är nu. En anna sak vi inte får glömma är att en stor våg av invandring kom till Sverige i början på 60-talet vilket ledde till att indrakstrukturen i Sverige förändrades, olika religioner blomstrade och nya traditioner följde med över gränserna.
Det skulle även varit spännande att få se hur en marknadsundersökning ser ut om man jämför Stockholm med andra storstäder som exempelvis Göteborg eller Malmö.

Personligen har jag varit i Finland (Espo) och där står tiden still när det kommer till religion. Finland är fortfarande ett kristet land och vart du än går så ser man medborgare som utövar den kristna religionen. Dom har till och med en kristen tv-kanal, vilket Sverige har har haft. Dock brukade den svenska kyrkan sända Gudtjänster på SVT för ett par år sedan men det är sällan dom gör det nu för tiden.