Mary Wollstonecraft skrev en text under sent 1700 tal där
hon menar på att kvinnor och män är lika förnuftiga och borde då även ha lika
rättigheter när det gäller ekonomi, politik och det sociala. Men det har dem
inte då kvinnorna av männen inte ses som likvärdiga. Hon förtydligar i sin text
att kvinnor också kan tänka själva och inte är osmarta som många män i dåtidens
samhälle verkar tro. Hon påpekar att männen bara verkar se kvinnor som något
fint och skör, något man kan kolla på och roa sig med då det är vackert men
inget mer, ungefär som en vacker blomma.
Hon försöker även komma fram till varför kvinnor ses av män
som de faktiskt gör, och en av dem anledningarna hittar hon i
undervisningssystemet som var på den tiden. Hon menar på att undervisningen som
människorna lär sig av är byggda på böcker som är skrivna av män som inte anser
att kvinnor är jämställda med män. Hon anser även att de som skrivit dessa
böcker inte ens verkar se kvinnor som mänskliga varelser. På grund av detta så
har det varit bättre att lära kvinnor till förföriska kvinnor som finns för att
tillfredsställa mannen, inte som en egen person med egna tankar och åsikter.
Detta har även lett till att många kvinnor därmed strävar till att väcka kärlek
bland männen istället för att sträva efter viktiga ambitioner och respekt från
samhället.
Wollstonecraft lyfter fram att hanarna både i djurriket och
som människor är överlägsna kvinnorna vad gäller fysiken. Hon fortsätter sedan
med att hona anser att detta har männen utnyttjat för att trycka ner kvinnor
ännu mera för att bli så överlägsna kvinnorna som möjligt och således kunna
utnyttja dem för sin egen njutning.
Hon vill med sin text förtydliga att hon anser att kvinnorna
ska ha rätt till att skaffa sig färdigheter och utvecklas, även kvinnor är
människor precis som männen. Hon tar även upp att de rika och mäktiga står till
skuld för det ojämlika samhället då de anser sig stå över de andra och trycker
ner de andra i samhället. Hon vill
uppmuntra kvinnor att bli starkare i både kropp och själ och ta kontroll över
sig själva, de ska inte lyda under männen. Hennes uppfattning i samhället hon
levde i var att kvinnornas enda sätt till att komma någonstans var genom att
gifta sig, och att de av samhället förlöjligas och blir värdelösa så fort dem
inte längre är vackra och unga.
Fredrika Bremer är än annan kvinna som uppmärksammade orättvisan
bland kvinnor och män. Hon var aktiv under mitten av 1800 talet och skrev en
roman vid namn “Hertha” som blev uppmärksammades och skapade en kraftig debatt.
Hertha speglar hur kvinnan alltid anses som sämre än mannen, och hur de inte
får lika mycket möjligheter som männen i samhället. Hon vill uppmärksamma
kvinnans svårigheter till utbildning då de var männen som dominerade och kvinnorna
ansågs som omyndiga.
Jag anser att dem här texterna ger en bra och tydlig bild
hur det faktiskt var att vara kvinna förr i tiden. Mary Wollstonecraft skriver
tydligt hur samhället såg ut och hur kvinnorna uppfattade av männen. Man får en
bra uppfattning om hur just hon känner i den här frågan men också hur många av
männen på den tiden tänkte och förstod kvinnan. Man får förståelse för hennes
synpunkter och varför hon skriver som hon skriver.
Fredrika Bremer skriver däremot på ett annorlunda sett men
lyckas ändå få fram samma budskap. Utan att tydligt skriva ut vad just hon
tycker och känner så får man med hjälp av romanen en uppfattning vad det var
som hon tyckte var dåligt i samhället, och hur orättvist det faktiskt var att
kvinnor som faktiskt ville ta sig någonstans i världen och utbilda sig fick
inte möjligheten. Dem skulle sitta hemma och sy, inte lära sig saker och ha
massa egna åsikter och tankar.
Om man jämför situationen som de levde i och hur det är i
dagens samhälle kan man se många skillnader, men enligt mig; fortfarande inte
tillräckligt många. Kvinnor har i dagens samhälle i praktiken lika mycket rätt
till utbildning och jobb som män. Självklart sker det säkert omedvetet liksom
medvetet att kvinnorna ibland kan nedvärderas och anses olämpliga till att
utföra samma jobb som killar. Tror det kan vara svårt för till exempel en
kvinna att jobba inom militären eller liknande och verkligen känna sig
jämställd de andra när det är så mansdominerat. Tror många människor, unga som
gamla, även omedvetet ser kvinnor som svaga och mer sköra än män vilket kan
göra att dem hindras i samhället både på jobbmarknaden och socialt. Något som
däremot har blivit mycket bättre är ju att kvinnor till exempel har rösträtt,
och anses som precis lika myndiga som män. Under tiden som Fredrika Bremers bok
“Hertha” skrevs så ansågs ju kvinnorna som omyndiga och hade inte mycket rätter
i samhället. En stor grej som det påverkade var ju att kvinnorna inte fick
rösta och vara med och påverka samhället. Detta är något som kvinnorna precis
som männen kan göra idag. Jag anser också att man inte längre märker av i lika
stor utsträckning att männen ser kvinnor som objekt och bara som något fint att
kolla på och ha för sin egen tillfredställelse. I dagens samhälle ses kvinnor
mer jämlikt och som någon att diskutera åsikter med inte som någon att bestämma
över. Det kommer däremot alltid finnas dem vars åsikter lever kvar i det gamla,
finns ju såklart fortfarande människor som anser att vissa människor t.ex. män
ska ha mer makt och står över kvinnorna. Det är som sagt mycket skillnader och
det har skett stora utvecklingar vad gäller jämlikheten mellan kvinnor och män,
men det finns fortfarande utrymme till att utvecklas ännu mer. Det kommer det
alltid att göra. Det går fortfarande att förbättra kvinnors ställning i
arbetslivet då de fortfarande har sämre lön än män i allmänhet, och det går
fortfarande att utveckla kvinnors status i samhället, t.ex. genom att införa en
kvinnlig statsminister, då det är något Sverige ännu inte är haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar