torsdag 13 november 2014

Varför vi fortfarande behöver feminism - Krönika av Björn Hansson

Varför vi fortfarande behöver feminism – Krönika

Genus, sexism, hen han eller hon; dagens debatt i Sverige sprakar med feminist-relaterade diskussioner om olika sorters könsdiskriminering, objektifiering och andra könsskillnader. Så vad är egentligen feminism? Ordet feminism kommer från det latinska begreppet fe’mina som betyder kvinna. Men den ideologiska feminismen som de flesta nog kan relatera till och som är centralt i debatten nu, särskilt med FI (feministiskt initiativ) på ingång i riksdagen, skulle dock kunna beskrivas som: tilltron att kvinnor generellt sätt är underordnade mannen och att det är ett förhållande som måste förändras.  Alltså så klassificeras en feminist övergripande som en person som anser att kvinnor står i underläge gentemot mannen och att detta är ett fenomen som vi måste förändra. Det är dock viktigt att man bejakar att det finns många olika uppfattningar och definitioner på vad feminism betyder och vad det står för, men detta är den mest utbredda och erkända definitionen på ideologin.

Det feministideologiska synsättet är inget nytt fenomen, utan det sträcker sig mer än 200 år tillbaka till Mary Wollstonecraft, som var en av de första, modiga kvinnor som vågade ställa sig upp och erkänna den olikheten som fanns mellan män och kvinnor. Det var med bland annat skrifter som ”Försvar för kvinnans rättigheter”[1] (1792) där hon uppmärksammade den stora skiljaktigheten mellan män och kvinnor, där mannen blev uppmuntrad att söka kunskap och bli självständig medan kvinnans värde bestämdes av hennes utseende eller hennes förmåga att attrahera män, en kvinnas sociala ställning bestämdes därför av vilken klass den mannen hon gifte sig med tillhörde, eftersom kvinnan inte kunde bli framgångsrik eller förmögen på egen hand.

Detta inspirerade och gjorde väg för andra kvinnor att yttra sig om olikheterna som rått så långt bak man kunde minnas. Bland så kunde man urskilja missnöje med det patriarkala samhället i skönhetslitteraturen, även om detta var mycket subtilt. Ett exempel på detta är texten ”Mertha” som skrevs år 1856 av Frederika Bremer, som handlar om en kvinna som blir nekad att få söka kunskap om livet, eftersom det fick bara män göra, kvinnan skulle stanna i hemmet och inte försöka ägna sig åt ”manliga” aktiviteter och detta speglar Frederika Bremer i sin novell. 

En annan kvinna som spelade en viktig roll för kvinnans rättigheter var Emmeline Pankhurst, som av många anses som en av feminismens nyckelpersoner, trots att feminism inte existerade som ideologi på den tiden så skulle hennes åsikter kunna identifieras som feministiska idag. Det var bland annat med hennes aktivism som inkluderade att krossa fönsterrutor, hungerstrejka och andra aktioner som man tillslut lyckades få igenom rösträtten för kvinnor i England. Hennes idé var att ställa till med så mycket problem att man helt enkelt inte skulle kunna ignorera kvinnornas åsikter längre, utan att endast genom förhandlingar som gav kvinnan rätten att få vara med och bestämma i samhället så skulle kaoset upphöra. Emmeline Pankhurst menade på att kvinnan saknade något annat medium än uppror och strejk för att få sin åsikt hörd, detta förklarar hon ibland annat en av sina skrifter som ”När inbördeskriget förs av kvinnor”[2] (1913)

Efter detta så var det fransyskan Simone de Beauvoire som gjorde släppte sin bok ”Det andra könet” där hon började undersöka och analysera det faktum att mannen i alla tider regerat över kvinnan och hur det kommer sig att kvinnan aldrig ifrågasatt maktställningen och så sällan gjort uppror när kvinnorna inte har varit en minoritet, utan faktiskt hälften av hela befolkningen. Hur kom det sig att kvinnorna inte drömde om en värld som regerades utav kvinnor där kvinnan fick ha makten och där männen var underordnade? Var det kanske för att kvinnan hade en så bekväm ställning där hon inte behövde bestämma någonting utan bara kunde luta sig tillbaka och förlita sig på sin man att ta alla viktiga livsbesluten, trots att detta innebar att hon inte hade någon frihet överhuvudtaget?

Det var dock inte bara kvinnor som uppmärksammade könssegregeringen, utan även manliga teoretiker som Freidrich Engels eller filosofer som John Stuart Mill som med sina verk ”Familjens, privategendomens och statens ursprung”[3] (1884) och ”Kvinnans underordnade ställning”[4] (1869) också betraktade kvinnans underordning som ett problem.

Det är viktigt att man tar hänsyn till att utan dessa människor och deras verk så skulle kanske kvinnans ställning idag varit helt annorlunda, kanske kvinnor fortfarande skulle saknat rösträtt om inte Emmeline Pankhurst kämpat för kvinnans röst i England.
Borde inte detta betyda att nästan alla människor i Sverige skulle kunna definieras som feminister? Det borde väl inte vara så svårt att se att kvinnor i flera sammanhang har sämre förutsättningar vad gäller löneskillnader, anställningsmöjligheter och att män, gång på gång blir föredragna framför kvinnor, även om detta omedvetet. Och tycker inte de allra flesta att kvinnor egentligen är lika mycket värda som män? Tydligen inte. Ideligen ser vi artiklar och uttalanden där man anser att feminismen har ”gått för långt” eller att målet skulle med feminism i själva verket är att kvinnan ska bli överordnad och inte jämlik mannen. Trots det faktum att det fortfarande finns ojämlikheter mellan mannen och kvinnan. T.ex. på arbetsplatserna där vi föredrar att anställa män över kvinnor, trots att kvinnorna inte är sämre ägnade att utföra arbetet. Detta synsätt på feminism liknar onekligen den situationen man hade förr i tiden då man ansåg att det inte fanns några problem med lite könsskillnader och att kvinnor inte borde få rösta eftersom det skulle betyda att de skulle förlora sin kvinnlighet, för det ansågs inte vara inte kvinnligt att vara med och bestämma, det var manligt. Även om jämställdheten är ofantligt mycket bättre än den förr, så är det viktigt att man inte avfärdar feminism av vilken anledning det må vara, eftersom då kommer man aldrig kunna eliminera den könsdiskriminering som råder i världen, för tänk om man lyckats tysta Wollstonecraft, eller Emmeline Pankhurst? Hur hade då världen sett ut idag?



[1]https://drive.google.com/folderview?id=0B8RX3eZZNX5XaUhxaTBQY3hrdG8&usp=sharing
[2] https://drive.google.com/folderview?id=0B8RX3eZZNX5XaUhxaTBQY3hrdG8&usp=sharing
[3] https://drive.google.com/folderview?id=0B8RX3eZZNX5XaUhxaTBQY3hrdG8&usp=sharing
[4] https://drive.google.com/folderview?id=0B8RX3eZZNX5XaUhxaTBQY3hrdG8&usp=sharing

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar