Feminism är sett ur ett historiskt perspektiv en ny ideologi
för människan. Men kvinnan har under de flesta tidsepoker, och i de flesta
kulturer stått under mannen. Under stenåldern, stannade kvinnor kvar med barnen
när männen var ute och jagade. Under det vi kallar för tidernas första
demokrati, antikens Aten fick kvinnorna inte rösta. De fick inte ens vistas ute
på gatorna. De skulle stanna inne i det mest avlägsna rum i huset där de ska
laga mat och sköta hushållet. Till och med i våra största världsreligioner
Kristendom, Judendom och Islam, som idag är omfattande över hela världen är
kvinnan under mannen. Det krävdes flera tusen år av mänsklig utveckling och
framförallt en revolution för att feminismen skulle födas. Revolutionen var den
franska. En av de viktigaste kämparna för feminismen och revolutionen hette
Mary Wollstonecraft.
Om feminismen hade kommit när vi behövde den som mest, hade
det nog fört mänskligheten längre fram i tiden än vad vi kan föreställa oss.
Tänk vad mycket otroligt människan åstadkommit under det senaste milleniet. Vad
människan åstadkommit. Det är synd
att vi aldrig kommer att få uppleva samma utveckling med dubbelt så många
hjärnor och med en dubbelt så utbildad befolkning.
Jag har läst fem texter som är grundpelare för feminism. Jag
upplever det som att orsaken och problemet som lett till att feminismen blev
till är alltid att kvinnoförtrycket har legat på samhälle, kulturell och
traditionell nivå. Män väljer inte att förtrycka kvinnor, de blir lärda att
göra det. Och ursprunget till det tänker jag inte gå in på. Det har en gång
varit en lag att kvinnor inte för yttra sig om politik och viktiga frågor. Det
har legat i vår kultur att tro män är starkare och smartare än kvinnor. Det har
och är fortfarande tradition att kvinnor ska ta hand om hushållet när männen
försörjer familjen. Två texter stack ut i mina ögon. De är När inbördeskriget förs av kvinnor[1] av
Emmeline Pankhurst och Försvar för
kvinnans rättigheter[2]
av Mary Wollstonecraft.
En sak de två texterna har gemensamt är att de båda för ett
krig mot samhället, kulturen och traditionen. De ifrågasätter männens
överlägsenhet. De tillsammans med tusentals andra män och kvinnor är
tillräckligt smarta för att inse att kvinnor är tillräckligt smarta. En halv
befolkning går inte att tysta. En halv befolkning är även lika stark som den
andra halvan. En sak som är mycket tydlig idag är att de båda vann sina krig.
De vann sitt krig. Kvinnor får idag rösta, de får bli politiker. Ja, jag ska
inte säga allt de får göra, för de kan bli allt män kan bli. Och då pratar jag
om de industrialiserade länderna. Tyvärr finns det fortfarande
utvecklingsländer.
Idag har det största problemet som feminismen handskas med
enligt mig till stor del flyttat från att vara på samhälle, kulturell och
traditionell nivå till en individuell nivå. De finns fortfarande kvar, men inte
ens i närheten av samma utsträckning som tidigare. Kvinnor har idag (i-länder)
samma rättigheter och till stor del samma förutsättningar som män att lyckas i
livet Alltså enorma framsteg. Motståndaren till feminismen är individer, inte
samhället.
Det är alltså enligt mig upp till enskilda individer om de
vill leva i ett jämställt samhälle eller inte. Det är vad individen gör själv.
Sverige har aldrig haft en kvinnlig statsminister. Men det finns inget som
hindrar en kvinna att bli den första, eller den andra kvinnliga statsministern.
Och det är synd att feministisk politik slår igenom först nu, när den behövdes
som mest för hundra eller två hundra år sedan. Dock är det bättre sent än
aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar