Emmeline Pankhurst (född 15 juli, 1858 i Manchester, London, död 14 Juni 1829) var en brittisk politisk aktivist som kämpade för kvinnors rösträtt. Trots mycket kritik mot Pankhurts ganska så radikala aktivism erkänner man ändå hennes arbete som en avgörande faktor för kvinnans rätt att till att få rösta i Storbritannien. Många är dock oense om hon gjorde mer för att hjälpa eller för att hindra det folkliga stödet för saken.
Emmeline Pankhursts "När inbördeskriget förs av kvinnor" är ett verk som skrevs som ett svar på den uppsjö av kritik som Pankhurst fick utstå efter sina "militanta" aktioner som hon ock sina anhängare begått för att kvinnorna i England skulle få rätten att rösta. Bland annat så menar Pankhurst på att om det hade varit en eller flera män som utfört dessa aktioner för att man berövats rätten att få vara med och bestämma i samhället så hade nog en stor del av folket tagit deras parti eftersom då gick situationen att relatera till, och många skulle förstå missnöjet med att inte få vara med och bestämma över sig själva och sin framtid. Men varför blev det då en sådan uppståndelse när kvinnor gjorde uppror för att de inte fick rösta? Därav Emmeline Panhurts ståndpunkt, nämligen att man inte såg på kvinnor som mänskliga varelser. Man talade om rättvisa i USA men ändå så ignorerade man helt det faktum att hälften av helt saknade medborgerliga rättigheter. Man avfärdade de personer som slogs och kämpade för kvinnornas rätt att få rösta som enfaldiga och dumdristiga. Många tyckte att Emmeline Pankhurts jämställdshetsaktioner var onödiga då man inte förstod hur krossade fönsterrutor på något sätt skulle kunna främja kvinnans position i samhället, men Pankhurst förklarade det som så att detta var den ända sättet för kvinnan att få sin vilja hörd, genom starta ett mindre inbördeskrig där man inte vek sig fören man äntligen fick som man ville, därför att kvinnan saknade andra medium att uttrycka sina åsikter och missnöjen genom, kvinnor hade ju trots allt varken rösträtt eller någon auktoritet i samhället överhuvudtaget.
Än idag kan vi finna några av de problemen som Emmeline Pankhurst framhäver i sin text, även i modernare samhällen som Sverige, men lyckligtvis i en mycket mindre utsträckning än i 1800-talets England som Emmeline Pankhurst fick växa upp i. T.ex. förhåller vi oss (både män och kvinnor) onekligen till kvinnor som om de skulle vara mindre myndiga än män, mindre kompetenta att kunna fatta egna beslut, även om detta oftast är en omedveten uppfattning. På den lagliga fronten så är kvinnan idag i många länder åtminstone likställd med mannen, detta betyder förstås tyvärr inte att det inte förekommer någon könsdiskriminering, men det är minst sagt en stor framgång i jämförelse med hur det såg ut på 1800-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar