Feminism
Kvinnor har genom alla tider setts som det svagare könet, hon som har hand om barnen och hon som har hand om hushållssysslorna. Men vad ska kvinnorna göra för att denna emancipation ska bli av. Kommer kvinnan alltid ses som det svagare könet, hur ska det undvikas, bör kvinnorna ha samma rättigheter som männen?
Kvinnor har genom alla tider setts som det svagare könet, hon som har hand om barnen och hon som har hand om hushållssysslorna. Men vad ska kvinnorna göra för att denna emancipation ska bli av. Kommer kvinnan alltid ses som det svagare könet, hur ska det undvikas, bör kvinnorna ha samma rättigheter som männen?
Emmeline Pankhurst skrev i sin text ”när inbördeskriget förs
av kvinnor” att kvinnorna då använde sig av revolutionära metoder för att vinna
medborgerliga rättigheter. Kvinnor åkte i fängelse för att de på olika sätt
försökte visa att de fanns, bara för att se till att de inte glömdes bort.
Detta var ett väldigt drastiskt sätt att visa att de fanns men det dem gjorde
har säkerligen varit ett framsteg i kvinnornas kamp för jämställdhet. Förr var
rollerna på könen väldigt uppdelade och man såg tydligt vem som hade hand om
vad. Pojkar och män hade hand om utomhussysslor samt tunga arbeten medan
flickor och kvinnor hade hand om hushållssysslor och andra ”lättare” arbeten[1]. Idag
ser det inte likadant ut och det kan vi tacka de som startade kampen om
kvinnor, tunga arbeten är idag inte endast för män och män kan ibland vara de
som sitter hemma med barnen eller tvättar osv. Det som jag gillar mest i det
som Emmeline skriver i sin text är att även fast kvinnor åker fast och hamnar i
fängelse m.m. Så tillkommer det kvinnor som också vill visa att de finns och
göra sin röst hörd. Istället för att bli rädda över det som händer så står sig
kvinnorna på att ”där här kampen ska vi inte förlora” och det är positivt. [2]
Exempel på en kvinna som flitigt försöker ta sig an hur vida kvinnor har en satt huvuduppgift i livet eller inte är Eva Moberg. Hon skriver en text som heter ”Kvinnans villkorliga frigivning”. I denna text tar hon upp att kvinnan i samhället redan i förväg har bestämda uppgifter. Det är inget hon själv tycker men det är så det är. Hon tycker inte att det nödvändigtvis alltid behöver vara mamman som tar hand om barnen, tvättar kläder, lagar maten, handlar osv, utan dessa uppgifter bör delas upp mellan manen och kvinnan. ”Ni måste kanske en dag kunna försörja er familj” är något som flickor har fått höra medan pojkarna får höra att ”ni måste en dag kunna försörja en familj”. Detta visar att männen och kvinnorna har haft helt olika uppgifter i livet, kvinnor och män har haft olika måsten. Något som tillkom senare var barntilläggskassa som gjorde att både män och kvinnor hade råd med hemhjälp och barntillsyn så att de kunde arbeta utanför hemmen. Eva tyckte att, för att kunna nå emancipation krävs det att mannens vilja till det ändras. Detta håller jag med om, även om samhället är bättre idag vad gäller jämlikhet så finns det fortfarande skillnader och flera män känner att de fortfarande är det starkaste könet, men samtidigt är det många fler kvinnor som känner att även de har makt i samhället. [3]
Exempel på en kvinna som flitigt försöker ta sig an hur vida kvinnor har en satt huvuduppgift i livet eller inte är Eva Moberg. Hon skriver en text som heter ”Kvinnans villkorliga frigivning”. I denna text tar hon upp att kvinnan i samhället redan i förväg har bestämda uppgifter. Det är inget hon själv tycker men det är så det är. Hon tycker inte att det nödvändigtvis alltid behöver vara mamman som tar hand om barnen, tvättar kläder, lagar maten, handlar osv, utan dessa uppgifter bör delas upp mellan manen och kvinnan. ”Ni måste kanske en dag kunna försörja er familj” är något som flickor har fått höra medan pojkarna får höra att ”ni måste en dag kunna försörja en familj”. Detta visar att männen och kvinnorna har haft helt olika uppgifter i livet, kvinnor och män har haft olika måsten. Något som tillkom senare var barntilläggskassa som gjorde att både män och kvinnor hade råd med hemhjälp och barntillsyn så att de kunde arbeta utanför hemmen. Eva tyckte att, för att kunna nå emancipation krävs det att mannens vilja till det ändras. Detta håller jag med om, även om samhället är bättre idag vad gäller jämlikhet så finns det fortfarande skillnader och flera män känner att de fortfarande är det starkaste könet, men samtidigt är det många fler kvinnor som känner att även de har makt i samhället. [3]
Denna kamp om kvinnornas rättigheter kommer förmodligen att
pågå ett tag till, alla kommer inte att bli nöjda med det som händer på ett
eller ett annat sätt. Fredrika Bremer skrev en roman som heter Hertha, den
handlar om en kvinnas väg fram till ett mål hon hade satt vilket var att få ta
del av världsträdets frukt. På hennes väg dit stötte hon på hinder men som hon
tog sig förbi, men precis innan hon skulle nå sitt mål vid trädet möttes hon av
en mur som stoppade henne att gå vidare. Dörrvakten till portarna på muren sa
till henne att det inte fanns plats för kvinnor innanför denna mur, men inifrån
kunde hon höra protester om att hon mycket väl skulle kunna få komma in och ta
del av det som männen fick ta del av. Men rösterna av de som var emot att
kvinnan kom in var de som hördes mest och hon fick inte nå sitt mål. Denna
kvinna är för mig en kämpe, hon visar att hon övervinner hindren men att i
slutändan så ligger makten i händerna på dem som tror sig vara starkast, i
detta fall männen. Man kan även se det på så vis att ju fler som knackar på
portarna att få komma in och ju fler som tillåter dem att komma in från
insidan, ju närmare kan de ta sig till sitt mål.[4]
Sheila Rowbotham är en kvinna som fortsätter på dessa
kamper. Hon säger att för att förstöra den nuvarande bilden på kvinnor i
samhället måste man försöka skaffa en ny bild. För att ta det fösta klivet
skriver hon att man bör förena sig med andra och lita på dessa människor, och
detta gör dem starkare, båda som enskild individ men också som grupp. Sheila
vill stoppa den tystnad som finns över allt. En tystnad om missnöje som inte
existerar eftersom det inte kommer ut. Hon skriver mycket om att de kvinnor som
inte vågar fortfarande står i männens skuggor, som lyder det dem säger och
fortsätter vara den kvinna som samhället vill att de ska vara. Jag tycker inte
det finns så många kvinnor idag som gömmer sig bakom männen som förr, kvinnorna
börjar få mer respekt och de själva vill visa att de kan och bevisa andra fel
om vad de kan eller inte. Jag gillar dock att det hon vill få fram i sin text
är att man Ska våga gå ut ur skuggan av mannen och visa att man finns. [5]
Kvinnor bör även idag uppmanas att ta för sig i samhället,
att inte låta sig tryckas ner av andra men man ska heller inte börja se ner på
männen, för att samhället ska bli jämställt så krävs det att man samarbetar. Ingen
bör vara mer värd en den andra. Åsikter kommer och går men kommer alltid att
finnas där, alla kommer alltså inte bli nöjda men för att komma så långt som
möjligt för att bli nöjd så krävs det att man visar vad man vill och tycker,
man kan inte alltid förlita sig på att andra gör grovjobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar