Jag tycker att kampen för deras rättigheter var väldigt
intressant och modigt för kvinnor på den tiden. Dessa kvinnor såg att det var
ett fel och kämpade för vad dem visste var rätt. Suffragetterna blev kallade
för terrorister men fortsatte kämpa i alla fall.
Emmeline Pankhurst och hennes arme av kvinnor var trötta på
att inte betraktas som människor. Kvinnorna på denna tid levde under dåliga
förhållanden, man studera inte, man fick inte en chans att utveckla och gå
framåt i livet utan man var tvungen att gifta sig, skaffa barn och ha reda på
hemmet.
Suffragetterna var trötta på att behandlas som skit, dem
ville inte leva under samma ”mall” längre utan stod upp för sig själva. Metoderna
de använde var att ta sönder fönster till klädesaffärer, demonstrera och
allmänna olägenheter generellt. Hela kampen handlade om att få rösträtt och att
ses som vanliga människor, medborgare.
Jag ska genom denna text försöka motbevisa dem som inte
tycker att denna kamp var rätt och jämföra med Susan Faludis text om varför
kvinnan får ett dåligt namn i media så fort som kampen om jämställdhet tar ett
steg framåt.
Det suffragetterna gjorde var starten för kanske kvinnan i
en arbetande miljö eftersom deras kamp slutade när Första världskriget började.
Kvinnor i England hade fått rösträtt vid starten av första världskriget men män
fick upp ögonen för kvinnor då.
Suffragetterna var tvungna att utså tortyr av män som
kastade in dem i fängelset
Man såg att kvinnan hade en användning, man började jobba i
fabriker för att männen var i krig och efter kriget så fick kvinnor börja
jobba.
Jag anser att Susan Faludis är ett bra exempel på lite av
vad Emmeline och kvinnorna gick igenom. När dem gjorde lite framsteg så kastade
man kvinnor i fängelse för att skrämma dem.
Det är lite samma sak som vad Faludi skriver i början att kvinnor
tagit många steg sedan suffragetterna men fortfarande så blir kvinnor
attackerade. Kvinnor nu blir smutskastade av män, man vill att alla kvinnor ska
vara hemmafruar och det blir svårt när det kommer påfrestningar ifrån
samhället, media när dem skriver att [1]”barnlösa
kvinnor är deprimerande” sådan press på en ung kvinna är svår när dem flesta
vill studera och vill ha bra jobb i framtiden.
Media tar upp bevis om hur kvinnor är så olyckliga eftersom
dem har karriärer och inte hinner bilda familjer, kvinnor blir deprimerade när
saknaden av en man finns och att dem deprimerade.
Det är ett sätt att dra tillbaka dem, som jag skrev innan
att på Emmelines tid så använde dem fängelse för att försöka stoppa feminismens
framgång. Nu är det för att kvinnor inte ska jämställda helt och hållet.
I Susan text så tar hon upp hur på en psykologisk faktor att
man vill jämföra kvinnans ”självständighet” med identitetskris och det är inte
bara psykologiska faktorer utan det finns sociala faktorer, ekonomiska
faktorer.
När det kommer till sociala faktorer så är det familjen,
miljö.
Familjen är en stor grej för att om man inte har föräldrar
som ser till så att det är jämställt i huset från en tidig ålder så är det
svårt att ändra på det när man blir äldre. Man ser sin pappa behandla sin mamma
på ett förtryckande sätt(behöver inte vara våldsamt) men mer att det är en patriarkalisk miljö när det kan vara mer
jämställt.
Hemlandet, gamla
traditioner kan vara en stor grej till att man ser att det ska vara
patriarkaliskt och som barn plockar man upp det.
Ekonomiska faktorer
leder till att kanske pappan tjänar mer än mamman då är det lika bra att hon är
hemma och det behöver inte vara att pappan vill ha det så utan att samhället
betalar mer för män än vad kvinnor får.
Jag vill med denna text visa att även om jämställdhet är
långt ifrån att bli uppfyllt så är det en chans att det kan bli möjligt men med
att media ska stoppa processen visar hur samhället vill ha det enligt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar