Edessa Marouki
Den första texten
handlar i stort sett om hur kvinnan som skriver texten, Mary Wollstonecraft,
känner, tycker och ser på kvinnor under hennes tid. Hon förklarar hur kvinnor
beter sig när de är med män och hur de tvingas bete sig för att passa in i
samhället.
Mary Wollstonecrafts tes är att ”kvinnor är lika mycket
värda som män och bör därför ha samma rättigheter som dessa, inom politiken,
ekonomin och sociala livet.
Hon skriver att kvinnor enligt samhället på den tiden skulle
vara svaga, vackra på utsidan och lättsinniga och att männen skulle bestämma
över kvinnan ska vara en självklarhet. Man får bilden av att det helt enkelt är
ett mansdominerat samhälle där kvinnor inte räknas som människor med
rättigheter utan endast objekt och ett sätt att spendera tid på.
De flesta kvinnorna valde att leva på detta sätt för att det
är så de uppfostrades, till att se bra ut och stanna hemma. Det fanns ett fåtal
som ville ändra på detta (t.ex. Mary Wollstonecraft) men deras odds att klara
av detta var väldigt låga med tanke på att de inte hade så många som stötte dem
i detta, och männen var fler, starkare och hade mer makt.
Texten var väldigt bra, man fick veta ungefär som en målas
bild hur hon tänkte och vad hon ville förändra. Hon peppar och säger åt kvinnor
att våga ändra på sig själva, våga leva för deras egen skull och inte någon
annans. Fast än hon kan ha varit lite hård mot männen och kvinnorna i sin text
så får hon ändra fram det hon vill ha sagt och man fastnar för texten.
Den andra texten
är mer som en berättelse, en saga skriven av Fredrika Bremer. En kvinna
beskriver hur hon har det, vart hon bor, vad hon ser från sitt hem och hur hon
sedan bestämmer sig för att kämpa för att kvinnor och män ska ha samma
rättigheter. Hon blir nekad den rätten när hon på ett vänligt sätt försöker få
jobb där endast män jobbar. När hon blir nekad jobbet på grund av hennes kön så
ger hon upp och väder sig till sina kompisar för att bli som de, objekt som är
vackra på utsidan men tomma på kunskap och styrka på insidan. Men en röst säger
åt henne att fortsätta kämpa när hon får se hur andra kvinnor tvingas jobba
hemma och vara som slavar för männen. På slutet så säger hon att hon inte ska
ge upp och kämpa för sig själv och de andra kvinnorna.
Fredrika skriver på samma sätt om hur hon ser samhället och
hur hon vill ändra på det som Mary men hon gör om det till en saga.
Att hon med en saga sa sina åsikter och vad hon tycker vad
väldigt bra gjort, hon lockar läsarna. Man kan tycka att slutet är lite
skrämmande på något sätt för att hon verkar jätte insatt i det, det är ju en
bra sak att man brinner för något och försöker ändra det till det bättre men
hon beskriver det lite som att ”Bertha” är besatt. Det brinnande hjärtat tycker
jag är ett bra sätt att beskriva henne passion och styrka.
Jämförelser med
dagens Sverige
Kvinnorna som började med att försöka ändra samhället och försöka få det mer jämställt mellan män och kvinnor skulle varit stolta över hur samhället ser ut just nu. Om man jämför med hur kvinnorna hade det så och hur vi har det nu så har vi det mycket bättre. Vi får klä oss hur vi vill, utbilda oss till det vi känner för och vara med vem vi vill. Man behöver inte bete eller klä sig som ett objekt för att uppnå saker i livet längre. Fast än vi inte uppnått det ”slutgiltiga” målet (att det ska bli helt jämställt mellan de två könen) så har vi ändå kommit långt. I vissa länder är det fortfarande så att männen är de som bestämmer och kvinnorna inte får säga något men det får man helt enkelt se som en utmaning. Om man klarar av ett land i taget så kan man säkert (inom ungefär 100 år) få det att bli jämställt i de flesta länderna i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar